Yngwie J. Malmsteen

En svensk variant på den svulstiga och allt avslöjande hårdrocksbiografin. Vågar du gå i närkamp med superegot Yngwie J. Malmsteen?

Hårdrocksbiografier. En genre som väldigt få brydde sig om fram tills 2001, då Neil Strauss gav ut den banbrytande boken The Dirt. Sedan dess är det helt legitimt att vältra sig i skildringar av rockstjärnor som avslöjar de mest skrämmande och patetiska detaljerna ur sitt liv: sveken, fyllorna, missbruket, svineriet, de trasiga relationerna. Allt ska fram i ljuset och ingen detalj är för grov för att gotta sig i för läsarna, som själva aldrig skulle drömma om att slå sönder minsta lilla snapsglas.

Det går väl inte att komma ifrån att det är amerikanerna som sköter det här med att leva på gränsen bäst. Ett fylleslag på Kungsgatan kan aldrig få samma stjärnglans som ett motsvarande på Sunset Strip. Men det är klart att vi svenskar ska försöka åtminstone!

Ville spela gitarr, inget annat

Musikjournalisten Anders Tengner har skrivit en icke auktoriserad biografi om svenske gitarristen Yngwie Malmsteen, som åtminstone de som växte upp under 1980-talet kommer ihåg. Yngwie Malmsteen var mycket begåvad och redan i mellanstadiet försummade han det mesta bara för att få spela gitarr. Inget annat var viktigt, varken att gå i skolan, ta en dusch eller intressera sig för sina medmänniskor.

USA och Japan

Talangen och viljan förde honom som 20-åring till Los Angeles där han efter korta sejourer i olika hårdrocksband startade eget. Riktigt stor blev han bara i Japan och det mesta av pengarna lyckades ohederliga managers lägga beslag på. Men sagan om Yngwie Malmsteen innehåller det mesta man kan önska sig av genren: uppslitande bandbråk, lyxliv, sprit, droger och märkliga episoder som den berömda när han levde rövare på ett flygplan och skulle "release the fucking fury" över sina stackars medpassagerare.

Närhet saknas

Det enda som saknas är den riktigt personliga inpå huden-känslan, eftersom huvudpersonen inte velat samarbeta med biografiförfattaren. Mest berörande i boken är istället den sorgliga historien om Yngwie Malmsteens unga hustru Amber, som hämtades från ett eländigt liv i ett indianreservat (!) till en kort tid som uppklädd lyxdocka och slagpåse för den missbrukande rockstjärnan.

Den som vill veta mer om den svenska hårdrockens historia kan låna den underhållande DVD:n Så jävla metal som kom ut 2011.

Sonja Viklund har ett förflutet i Umeåregionen och arbetar nu som chef på Mora bibliotek. Hon är fortfarande en ivrig tipsare på Minabibliotek och du kan läsa mer om henne i den här intervjun.

Black metal, samhället och döden

Skrivet av: Torbjörn Rolandsson

Black metal är extrem musikstil som hyllar ondska och satan. Läs mer om hur den uppstod, hur den förklaras ur samhälleligt perspektiv och ger tips på vidare läsning.

Hos Neil Strauss är alla intressanta

Skrivet av: Sonja Viklund

Den amerikanske musikjournalisten Neil Strauss har skrivit biografier om Marilyn Manson, Mötley Crüe och porrstjärnan Jenna Jameson. För vår krönikör är hans böcker som goda vänner.

Fejkdokumentärens okrönte konung

Skrivet av: Johan Sundlöf

En fejkdokumentär är en film- och TV-genre som strävar efter att med ett fiktivt innehåll skapa illusionen av att vara en dokumentär. Inte sällan med en humoristisk ton.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Sonja Viklund den 16 april 2013