Vill ta skrivandet på rätt slags allvar

Vännäsby bibliotek fick besök av Pär Hansson i november 2013. Poeten, som växte upp i Vännäs, berättar här om sin roll i projektet "Det litterära västerbotten", om att paddla kajak och om att arrangera poesiläsningar i sitt eget hem.

Pär Hansson
Länsbiblioteket i Västerbotten driver ett projekt "Det litterära Västerbotten". Det går ut på att hitta former att stödja författare eller de som vill bli författare. Som en del av det här projektet kommer intresserade att få träffa verksamma författare som delar med sig av sin verklighet.

Vännäsby bibliotek fick besök av Pär Hansson som en del i projektet. Han erhöll Norrlands litteraturpris 2013 för sin diktsamling Vi plockar bär i civilisationen.

Eftersom Pär Hansson kommer från Vännäs, blev vi på Vännäsby bibliotek nyfikna på att höra lite mer om vem han är, om hans roll i projektet och om hans relation till Vännäs idag.

Vilken är din uppgift i projektet "Det litterära Västerbotten"?
– Att prata om skrivandet och livet. Läsa dikter. Samtala med publiken. Det är viktigt för mig att inte ta skrivandet på för stort allvar, eller på fel slags allvar. Därför pratar jag gärna om annat också. Det här är en möjlighet för mig att möta en publik jag annars inte fått chansen att möta. Som kanske inte har en aning om vem jag är eller vad jag skrivit. Vi kan utbyta erfarenheter. Jag ser fram emot att besöka Vännäsby, Norsjö, Storuman och Dorotea i november. I vintermörkret. När snön värmer. Hoppas det blir snö.

En typisk sportfråga: hur kändes det att få Norrlands litteraturpris 2013?
– Jag blev såklart glad när jag fick beskedet. Min diktsamling var tydligen slutnominerad tillsammans med Kristina Sandbergs roman Sörja för de sina och Mikael Niemis Fallvatten. Båda två är författare jag respekterar djupt och det är extra roligt att vinna när motståndet är starkt. För en gång skull vann en diktsamling över romanerna och jag är stolt att det var jag som skrev den! Att sen åka upp till Vilhelminafjällen och ta emot priset var en upplevelse i sig. Jag bor i stockholmstrakten så det blev inte någon kort resa direkt. Sista bussen hade gått när jag kom till Vilhelmina, men som tur var fick jag lift de återstående 10 milen till Saxnäs. Popsångaren och umepoeten Tor Lundmark plockade upp mig i den minsta hyrbil jag någonsin sett. Fjällvärlden är mäktig den tiden på året. Jag stannade i några dagar och hann med både fiske, bärplock och småprat med författarvänner. På hemvägen skrev jag en dikt, "30 rader i prisets skugga", som finns med i senaste numret av tidskriften Provins.

I motivationen till priset nämns din förmåga att lyfta fram den norrländska naturen. Vilket förhållande har du till den nuförtiden?

En ren i fjällen
– Nio somrar i rad vandrade jag och en kompis i kvikkjokksfjällen och hjälpte till med renskiljningen hos samiska vänner. Sedan blev det barn och familj och arbete och annat. Ibland kan jag längta efter att sova i tältkåta igen. Men det beror förstås på vad som menas med den norrländska naturen. Var börjar och var slutar Norrland? Och naturen – i förhållande till vad? Människan är väl ett intelligent och politiskt djur som länge försökt göra sig till lite förmer än de andra djuren och skapelsen i stort, men som börjar komma på bättre tankar hoppas jag. Sten och trä, metall, plast och kemikalier, nästan allt vi har omkring oss kommer från naturen.

Vännäs och Stockholms natur

– Många naturbilder i min senaste bok är framskrivna under och efter vistelser i Nackareservatet, nära där jag bor nu. För prispengarna köpte jag en kajak i formpressad polyetenplast som jag paddlar med i Sickla och Järla sjö. Med den får jag både ryggträning och kommer åt fina vyer. Det händer att en diktrad etsar sig fast i hjärnan också, medan ljuset speglar sig i vattnet och armarna letar efter den rätta monotona rytmen. Det där andra som står i motiveringen, "Pär Hanssons blick, röst och språk är barnets, den vuxnes, sonens och förälderns", betyder nog mer för mig personligen. Det var det som kostade på med att skriva boken. Det är där risktagandet ligger, om man nu kan tala om ett risktagande med att skriva dikter.

Vännäs är din födelseort. Hur länge bodde du här och hur kom det sig att du hamnade i Stockholm?
– Jag bodde i Vännäs tills jag var 18 ungefär. Efter tio månader på K4 i Arvidsjaur flyttade jag till Stockholm och gick en sjukvårdutbildning och bodde på folkhögskola.

Efter att ha studerat i Umeå och i Uppsala flyttade han till Göteborg där han bodde i nio år.

– Där träffade jag också Martina som är stockholmare och vi pendlade i fem år innan jag gav upp och flyttade med henne. Det kändes ganska bra, allt har sin tid. Nu har vi bott i Hammarbyhöjden sen 2005. I Vännäs besöker jag min bror Pål, pappa och farmor. Det är oerhört viktigt. Jag blir aldrig kvitt Vännäs, även om jag försökte. Vännäs sitter i ryggraden.

Farmor gav stöd

– Efter att min första bok Ruckel kom ut 1998 gjorde jag ett författarbesök på biblioteket. Det var oväntat mycket folk och fruktansvärt nervöst. Men när jag såg farmor Evy i publiken skärpte jag till mig och kom på vad jag skulle säga, saker och ting föll på plats. Ett viktigt ögonblick, har jag förstått långt senare. Vännäs förknippar jag annars med bra fiske och att barnen får träffa sina kusiner.

Kan du berätta något om ditt pågående skrivprojekt?

Omslaget till Pär Hanssons diktsamling Vi plockar bär i civilisationen
– Mest anteckningar. Jag skriver väldigt förutsättningslöst och samlar på mig så mycket som möjligt innan jag försöker göra manus, göra bok. Annars tappar jag lusten. Jag vill att möjligheterna ska stå öppna in i det sista. När jag väl börjar sammanställa kan det rassla till ganska snabbt. Men det är det värsta, att visa upp vad man gjort. Jag läser hellre mina dikter högt på scen, då är allt fortfarande i rörelse och friskt. Därför passar jag helst på frågan.

Du arrangerar poesiläsning på din altan i Hammarbyhöjden. Är det ett bra sätt att hålla poesin levande?
– Ja, för mig och mina vänner och enstaka främmande som vågar sig hit. Poesin byggs från marken och växer på mikronivå, precis som samhället borde göra. Litteraturen töms på betydelse om den underkastar sig större strukturella mekanismer, ekonomiska och monokulturella. Vi brukar vara 20-40 personer och vi lyssnar på fyra uppläsare i 60 minuter. Det kan bli väldigt intensivt. Både koncentrerat och uppsluppet. Senast Ann Hallström, Lina Hagelbäck och musikern Kave Troubles som spelade sufisk tanbor. Dessförinnan Erik Andersson, Peter Törnkvist och Jan Henrik Swan, som alla läste texter under arbete. I maj 2014 tänker jag bjuda in Mathias Boström och Linda Boström Knausgård som är aktuella med romaner, Linda med Helioskatastrofen och Mathias med Dokumenthanterarna. Nästa år är Umeå europeisk kulturhuvudstad och jag funderar på att upprätta en satellitstad till Umeå på vår altan i Hammarbyhöjden. Behöver bara få kontakt med en konstnär som kan tillverka en skylt, "Ume 2014 i Hhöjden".

Vilka böcker läser du helst själv? Kan du rekommendera några favoriter?
– Under arbetet med Vi plockar bär i civilisationen återvände jag till poeten Lars Lundkvists författarskap. Vackrare än så kan det nästan inte bli. Och samtidigt nära marken, förankrat i vardagens föremål. Och jag kan inte låta bli att tycka att Torgny Lindgrens Minnen är något av det grymmaste som skrivits på senare år.

– De läsupplevelser som berört mig mest de senaste månaderna är Linda Boström Knausgårds roman Helioskatastrofen, Pernilla Berglunds debutdiktsamling Tilltar, Peter Törnqvists ursinnigt lärda kortprosabok Upprop i dikesfaunan och Po Tidholms viktiga artikel- och essäsamling Norrland.

Berättat för: Elenor Lindberg, Vännäsby bibliotek
Foto: Magnus Liam Karlsson, Photos.com

Så här löd motiveringen när Pär Hansson fick Norrlands litteraturpris
"Pär Hanssons blick, röst och språk är barnets, den vuxnes, sonens och förälderns. Han har en förmåga att med enkla medel frammana den norrländska naturen och visa den tyngd och betydelse den kan ha för en människa. Skogen, mossan, myren, tjärnens vatten och öringens gälar både kontrasterar och blir sammanlänkade med storstadens busskurar och biljettspärrar i tunnelbanan. Och i allt detta en sorg över döden och en glädje i föräldraskapet. Med diktsamlingen 'Vi plockar bär i civilisationen' stärker Pär Hansson sin plats som en av sin generations mest betydande poeter."

  1. Motorsågsminne

    Undertitel: lyrik
    Av: Hansson, Pär
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2009
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk
    Finns som: Bok
  2. Lavinflaggor

    Av: Hansson, Pär
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2005
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk
    Finns som: Bok
  3. Familjekista

    Av: Hansson, Pär
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2001
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk
    Finns som: Bok
  4. Ruckel

    Av: Hansson, Pär
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 1998
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk
    Finns som: Bok
  5. Minnen

    Av: Lindgren, Torgny
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2010
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  6. Helioskatastrofen

    Av: Boström Knausgård, Linda
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2013
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  7. Tilltar

    Av: Berglund, Pernilla
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2012
    Klassifikation: Lyrik med svenska som originalspråk
    Finns som: Bok
  8. Upprop i dikesfaunan

    Av: Törnqvist, Peter
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2013
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  9. Norrland

    Undertitel: essäer & reportage
    Av: Tidholm, Po
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2012
    Klassifikation: Norrland
    Finns som: Bok

Dikter från aning till sammanhang

Skrivet av: Anna Sahlén

Pernilla Berglund från Umeå debuterade med en diktsamling i våras. Hennes Tilltar har fått ett fint mottagande bland litteraturkritiker.

Utforskade vardagen på djupet

Skrivet av: Anna Östman

Poeten Lars Lundkvist lyckades på samma gång vara både lekfull och självkritisk, både jordnära och inspirerad av surrealismen. Han hade en unik röst som han delade med sig av i sina många lyriksamlingar.

Minnen

Av: Lindgren, Torgny Tipsat av: Wiveca (Vicky) Uhlander

Minnet är en gäckande företeelse. Vi skapar våra minnen i lika stor utsträckning som det verkliga minnet återskapar sanningen. I sin senaste bok funderar Torgny Lindgren kring minnets väsen.