Vi vill alla vara hjältar
Deckare, denna älskade och hatade genre. Men är deckare "riktiga" böcker och god litteratur? Svaret är lika enkelt som självklart. Ja.
Flyttat in i våra hem
Mord och våld är knappast ett modernt påfund. Den grekiska mytologin har en hel del kända tragedier, bland annat Oidipus som mördade sin far. Bibeln bidrar också med förmodligen ett av historiens mest kända svartsjukemord när Kain mördar Abel.
I och med tv:ns och filmens entré på underhållningsmarknaden har deckarna flyttat in i våra hem. Från de tidiga Agatha Christie-filmerna till dagens Morden i Midsomer. Under sjuttiotalet så var det Columbo och Kojak och i dag är det kommissarie Barnaby som fångar mördare på den engelska landsbygden.
Vill lösa problem
Deckargenren är dock inget som är förbehållet vuxna. Säg den som inte har läst Astrid Lindgrens böcker om mästerdetektiven Kalle Blomkvist eller Enid Blytons femböcker. Inte ens julkalendern på SVT har klarat sig utan deckare. 2006 var det Lassemajas detektivbyrå som bygger på Martin Widmark och Helena Willis böcker. Grunden till genrens framgång tror jag beror på att det längst inne i oss alla, oavsett om vi erkänner det eller ej, finns en önskan om att vara hjälten, lösa alla problem och vinna hela världen.
Personlig favorit
Jag har nämnt ett flertal författare och böcker men jag kan inte skriva om deckare utan att rekommendera Bo Baldersons böcker om statsrådet och hans svåger Vilhelm Persson. För den som vill läsa deckare i kombination med humor, satir och politik så är Bo Baldersons böcker en lisa för själen. Böckerna är i och för sig kanske mer ihågkomna för den än idag välbevarade pseudonymen än för dess innehåll, men till skillnad från många andra deckare så kan man väldigt ofta skratta sig igenom kapitlen.
Mord och politik
Böckernas två huvudpersoner är dels statsrådet som överlever både mordförsök, diverse intriger och politiska maktskiften, dels är det statsrådets svåger som är adjunkt och är den som är berättaren.