Självhjälpsböcker brukar ofta följa en standardmall där budskapet är att du behöver hitta dig själv, boosta dig själv, bli ditt bästa jag och så vidare, för att kunna leva ett meningsfullt liv och vara lycklig.

Vi och andra

Inte sällan vill de där böckerna berätta för oss att vi alla kan skapa och omskapa oss själva och våra liv precis som vi vill, frikopplade från andra människor och det sammanhang vi lever i. Att allt är möjligt, bara vi vill och anstränger oss tillräckligt mycket. Livet framställs som ett projekt som vi måste jobba på.

Men – tänk om det inte är riktigt sant? Tänk om det är så att ett meningsfullt liv faktiskt inte handlar om att bli den bästa versionen av dig själv, eller ens om att sträva efter att uppnå lycka, vad det nu är.

I Vi blir det liv vi lever vänder den danska psykologiprofessorn Svend Brinkmann på perspektivet. Livet består inte bara av en rad självständiga val, menar han, utan det finns också en livstråd eller ett öde som vi behöver förhålla oss till. Nästan allt i våra liv handlar också om andra, som vi är beroende av.

Livshändelser

Ursprunget till boken är det brev Svend Brinkmann får från en av sina läsare, den 93-åriga Lili. De inleder en brevväxling och börjar så småningom att ses. Lili berättar sin livshistoria, med ångest och glädje, kärlek och ensamhet, och en strävan efter värdighet under mångårig psykoanalys. En avgörande livshändelse är när hon som tonåring förälskade sig i tyska soldater under andra världskriget och konsekvenserna av detta. 

Lilis berättelse får författaren att börja fundera på vad ödet betyder för våra liv och om det kan vara så att vi är mindre fria att välja än vad som brukar sägas.

Det är inte så att Svend Brinkmann menar att vi undergivet ska foga oss i vår lott i livet, så som det förr i tiden ansågs att vi skulle göra. Snarare vill han balansera den idag utbredda synen på livet som ett individualistiskt projekt.

Sammanflätade

Något jag särskilt uppskattar med boken är hur författaren vill lyfta fram att även om vi alla är individer, så är våra liv sammanflätade med varandra. Ingen kan existera oberoende av alla andra, hur mycket det än talas om den moderna människan som självgående, självständig, självutvecklande – "vad som helst som börjar med själv!".