Foto: Annika Kimmel

Bures Moa, bures Ann-Helén!

Ni är inte ensamma om att ha förlorat ert språk. Vi träffar många sådana låntagare och jag skulle vilja veta: Om jag förlorat mitt samiska språk, men ändå vill läsa för mina barn, har ni några tips på hur jag kan gå till väga?

 – Det är en svår fråga men det finns ju faktiskt ett flertal bilderböcker nu, som både är skrivna på samiska och svenska. Om man som förälder inte behärska samiska helt och hållet, så kan man då kanske få hjälp så att man förstår. Sådana böcker kan hjälpa i sammanhanget, säger Moa Backe Åstot. 

 – Ja, kanske måste man vända sig till de i släkten som har språket och få hjälp, låna de här böckerna och sen få hjälp att läsa dem för sina barn. Det är väl ett sätt. Och att biblioteken tar sitt ansvar och arrangerar högläsning på de olika språken, säger Ann-Helén Laestadius. 

Hur förhåller ni er till det om nån som inte har nåt samiskt ursprung om de läser språket. Är det något ni har åsikter om?

 – Det är väl bara jättebra. Jag ser inga problem att man lär sig, säger Ann-Helén Laestadius.

 – Jag tycker att vi behöver fler talare, fler som kan språken, för de är på väg att försvinna, säger Moa Backe Åstot. 

Bland de samiska språken är det flest som talar nordsamiska. Om man vill lära sig ett samiskt språk, ska man då välja ett som talas i närområdet eller ett som många talar?

 – Jag tycker det där är väldigt individuellt, vad man vill använda språket till. Om man vill kunna prata i sin närmiljö är det väl bra att läsa den samiska som finns där. Men vill man lära sig en samiska och ha större möjlighet att prata med folk lite överallt och ha en större möjlighet att träffa folk som kan språket då är det nordsamiska, säger Ann-Helén Laestadius.

– Jag tänker att, dels som du  [Ann-Helén] säger, men också att det är kul när folk lär sig andra språk än nordsamiska som ändå är det största. Vi har ju ganska många färre talare som kan lulesamiska än nordsamiska till exempel och samma gäller sydsamiska och flera mindre dialekter. Jag tänker att man kanske gör ännu större skillnad om man lär sig ett av dem, säger Moa Backe Åstot. 

Så har jag en annan fråga också. Jag vet ju att du Ann-Helén håller på med del tre i Sápmitrilogin, men har du, Moa, något på gång?

– Ja, nånting är på gång. Men jag är så tidigt i processen, så jag vet inte exakt vad det kommer bli. Så det är nog ett tag fram i tiden.

Tror du att det blir en ungdomsbok igen?

– Osäkert faktiskt.

Och du som har skrivit för vuxna nu på sistone Ann-Helén, tänker du skriva nånting för ungdomar igen, framöver?

– Jag funderar faktiskt på det. Så sent som i går så var det en liten idé som började lite. Men nu är jag ju fullt upptagen med den här tredje boken så det kommer i så fall dröja. Men det vore skönt att göra någonting emellan, tänker jag. Det vore trevligt att skriva något som kanske är lite mer lättsamt. Och kanske för unga då. 

Är det nån bok ni vill passa på tipsa om, som man ska läsa om Sápmi?

[Mycket skratt, båda tycker att vi ska läsa den andras böcker.]

– Det är dem jag tipsar om, alltid, säger Moa Backe Åstot.

Detsamma gör ju jag. Det är verkligen så viktigt just med ungdomsböcker. Och just Moas. Du är liksom 2.0. Mina böcker börjar bli lite daterade, säger Ann-Helén Laestadius. 

– De är också fortfarande väldigt bra, säger Moa Backe Åstot. 

Men sen förstås Elin Anna Labbas bok är ju bra att läsa. Och sen så tycker jag också Ella-Mari Nuttis bok Kaffe med mjölk, eftersom den inte är så där tydligt samisk som våra böcker utan att det är mer inlindat i berättelsen. Det tycker jag är fint. Att det även kommer såna böcker, säger Ann-Helén Laestadius. 

Den tyckte jag också var så himla intressant att läsa som mamma, med en egen mamma och en dotter. Jag tyckte att det där mellanmänskliga var så underbart.

– Jag tänker precis som Ann-Helén säger, att det är viktigt att det också finns berättelser där karaktärerna är samer men att de inte behöver bara vara det, men som handlar om människor som människor precis som vem som helst, säger Moa Backe-Åstot. 

Men då får jag säga giitu.

Ann-Helén ”Giitu”

Moa ”Giitu”.