De orden återkommer varje gång jag vänder blad i min pappas dagböcker från 1917 och framåt. Det var före maskinernas tid. Sågen och yxan var de redskap som stod till buds. Ibland kallar han sysslorna för vedtillverkning eller vedfabrikation, kanske för att göra ett tradigt arbete litet intressantare.

Dagböckerna som han började skriva som fjortonåring handlar till största delen om arbete. Han skriver om alla de arbetsuppgifter som förekom på en jämtländsk bondgård under tidigt 1900-tal. Om antalet hölass som körts, mjölkkrukor som forslats till mejeriet, mängden potatis som tagits upp, antalet fiskar som fångats och höns som nackats. Allt finns noggrant noterat. Att ved också skulle bäras in varje dag skriver han inte så mycket om. Kanske fick småsyskonen ta hand om det.

Några årtionden senare fick även jag ta del i vedhanteringen. Först med att bära in det som behövdes till vedspis och kakelugn, sedan med att använda kap och klyv. Med hörselkåporna på, ackompanjerad av det dova ljudet från vedklyven och det skärande ljudet av sågklingan på väg genom timret, var jag helt klart på väg att bli vuxen.

Motorsågen och klyvyxan kom in i mitt liv under en vinter i kronans tjänst. Träd skulle fällas och kvistas och meterved huggas. Träden föll och staplarna med meterved växte i höjden. Det var ett bra arbete för ett gäng 20-åringar. Vi såg resultat och vi gladdes. Och vi sov som barn.

När jag börjar bläddra i norrmannen Lars Myttings Ved blir jag rent lycklig. Enligt underrubriken innehåller boken allt om huggning, stapling och torkning – och om vedeldningens själ. Det kan låta som överord för en bok på 170 sidor, men jag är beredd att hålla med. Läs mer om boken Ved i tipset nedan.

Att vedeldningen är mer aktuell än på länge har inte bara att göra med ekonomi. Det handlar också om trivsel, om skillnaden mellan den värme du får ut av ett elelement och den som en kamin eller en vedspis ger dig.

Björk är drottningen i vedskogen. Trädet har nu fått en egen bok i Marit Stigsdotters och Bertil Hertzbergs Björk. Den är en infallsrik hyllning till ett av våra äldsta trädslag, skriven med entusiasm och en upptäckarglädje som smittar. För en eldare är björkveden en storfavorit. Den har högt värmevärde, brinner friskt och utan gnistor.

Ju äldre vi blir desto mer tid ägnar vi åt vedhantering. Mest aktiva är vi i åldersgruppen 60-69 år. Som förväntat är männen i majoritet. Männen kapar och kvinnorna staplar. Klyvningen tycks vara mer könsneutral. Att vedhanteringen har andra fördelar än de rent ekonomiska anar man när 2,3 procent av deltagarna i den undersökning som Sveriges Lantbruksuniversitet gjorde för några år sedan uppgav att de högg ved fast de inte eldade!

Nu handlar den här boken om så mycket mer än ved. Du kan läsa om björk i snickeriet och slöjden, om nävret som kompositmaterial, saven som förädlas till vin, björktavlan som fått nytt liv och mycket mer. Gör det själv tips får du också. Du kan göra en näverkorg i all hast, tillverka ditt eget tvättmedel av björklöv och en egen gör-det-själv-visp.

Ingenting går upp mot doften av färsk ved. Den är direkt livgivande. Poeten och vedentusiasten Hans Børli sätter ord på känslan;

Doften av vit, färsk ved
under savningstiden på våren:
Det är som själva Livet går förbi
barbent
med dagg i håret.

Foto: Photos.com, Håkan Hardenborg, Anders Olofsson 

Du hittar Håkan Hardenborgs reportage på hans egen webbplats (öppnas i nytt fönster)