Flera av mina kollegor har den senaste tiden beskrivit hur de väljer ut sina böcker: Mats Enarsson vill ha tunna, Annika Winning tjocka, Astrid Jonsson väljer efter omslagsbilden medan Randi Ström gärna sträckläser böcker i serie. De nyttjar alla den valfrihet som vi oftast tar för given. Skoltidens litteraturlistor och begränsade urval är för länge sedan glömda.

 

Som bibliotekarie stöter man i stort sett dagligen på låntagare som helt eller delvis inte styr över sitt läsande. Ofta är det förvirrade tonåringar som dessutom är osäkra på vad läraren ställt för krav på den bok som ska lånas.

 

”Den ska typ inte vara för tunn, men behöver inte vara typ jättetjock heller, kring tvåhundra sidor kanske.” ”På engelska ska den vara, men författaren ska ha engelska som förstaspråk, alltså inte översatt om du fattar?” Jo, det förstår man, men sen kan det bli krångligare. ”Sen ska han eller hon bo någon annanstans än England eller USA – kanske typ Australien eller nåt… helst i alla fall...”

 

Ungefär där börjar man undra vad läraren sagt egentligen, kanske finns det någon litteraturlista? Nej, inte det. ”Vi skulle få välja själv, typ..."

 

Många är också de låntagare som fått till uppgift att läsa en klassiker. Även här brukar valet vara fritt inom en given ram, men osäkerheten är stor när det gäller vilka titlar som är tillräckligt klassiska. För att vara säker krymps urvalet ner till dem som uppnått denna status redan på min skoltid: Lagerlöf, Strindberg, Austen och Dostojevskij. Lite trist eftersom klassikerbegreppet omfamnar och välkomnar allt fler läsvärda titlar.

 

För ett par år sedan berättade en låntagare att hennes son fått dra lott i skolan. Han hade ”vunnit” Jonas Gardell – en författare som denna mamma tyckte var direkt olämplig för honom. Min uppgift blev därför att försöka hitta en Gardelltitel utan allt för många svordomar, våld och sexuella anspelningar. Ingen lätt uppgift för någon av de inblandade, Gardell undantagen.

 

Jag vill alltså slå ett slag för det fria valet, utan att för den skull kasta mig in i debatten om litteraturförmedlingens svåra konst. För mig är skoltiden över och jag har lydigt läst förkortade urval, böcker från bokvagnar instyrda i klassrummet, skolbiblioteks-, folkbiblioteks- och kompisars böcker. Dessutom har min bokhylla under årens lopp berikats med desperat eller mer eftertänksamt inköpt litteratur på uppmaning av lärare på grund-, gymnasie- och högskolenivå.

 

I dag får jag läsa precis vad jag vill. Här nedan följer en samling böcker, mest deckare, som jag valt att läsa det senaste året. Läs dem om ni vill – eller välj något annat!