Vadå mops?
En liten hund med stor personlighet. Kerstin Hasselgärde blev mopsfrälst när hon träffade Max.
Mötte Max med stort M. En personlighet som jag fick ynnesten att härbärgera en helg för något år sedan. En stor liten personlighet med en enorm integritet.
Närhet var hans motto. Nära, nära i soffan.
Det blev kväll och natt. Max behövde lyftas upp i min, för honom, höga säng och där sov han ett tag. Men när sedan husse kom hem i sen natt blev det ett svårt val. Vem av oss skulle Max vakta? Husse skulle knoppa i en gästsäng i vardagsrummet.
Här eller där? Valet blev öppningen mellan rummen där han hade koll på oss båda.
Jag var beredd på att den lille ville gå ut och kissa tidigt om morgonen men när jag lockade med kopplet klockan sex blängde han ilsket med ena öga halvslutet och visade mig att "Vill du gå ut nu så gör det för allt i världen. Jag tänker fortsätta sova ett tag till!"
Han låg kvar i sängvärmen och snarkade till klockan nio. Men då blev det en snabb sväng runt kvarteret med bajspåsen i högsta hugg för nu var det frukost han ville ha. Torrfoder var det sagt men med ett ägg inblandat blev det smaskens.
Nu har Max fått en brorsa vid namn Edvin så om ni ser en salig kvinna med två vilda mopsar springa runt på Haga är det jag som fått nåden att vara mopsvakt igen.
Text: Kerstin Hasselgärde, Umeå stadsbibliotek
Se fler bilder på Max och Edvin på fotobloggen Pugspotting (länk öppnas i nytt fönster).