Civilisationen är en tunn fernissa över våldet och övergreppen. Så har jag tänkt när jag lyft blicken mot omvärlden den senaste tiden. Och så känns det när jag läser Våld - om träd och slöjd och män, en samling texter av journalisten Anahita Ghazinezam. 

Undantryckt kunskap

I texterna, av olika längd i en volym med behändigt format, möter vi en flicka som kommer till Jörn som åttaåring. Här ryms hennes upplevelser, andras livshistorier och vår kulturhistoria i form av essäer och betraktelser. Avsnitten heter som sina röda trådar: Nävern, Mispeln, Symaskinen, Fisken och Hampan. 

Utöver det som är intressant och tänkvärt finns ett mörker som gör sig påmint. Mäns våld mot kvinnor. Ojämlikhet. Klasskillnader. Kolonialism. Som motpol syns tysta samförstånd och nedärvd kunskap som tryckts undan, ännu redo att återupptäckas av den som söker på djupet. 

Det är en upplysande liten skrift som fascinerar och berör. Till skillnad från näverbilderna som bleknar i en av texterna, tror jag att de kommer att stanna kvar hos mig. 

Finns också som e-bok i Biblio.