Väntrumstankar

Hans Millgård har besökt många väntrum i sina dar. Ofta blir väntan långtråkig, skriver han i sin krönika, men den kan även innebära en stund för eftertanke och reflektion.

De flesta av oss hamnar någon gång i ett väntrum. Frivilligt eller ofrivilligt. Hos tandläkarn, doktorn, veterinären, försäkringskassan, arbetsförmedlingen eller vad det vara månde.
 
Hans Millgård väntar
Väntan kan bli kort eller lång. Ibland hinner man knappt få sin kölapp innan man ropas upp. Andra gånger får man sitta timvis hänvisad till en trave halvt sönderlästa tidningar, ofta av ett slag man bara finner på såna här ställen.
 
Ofta är miljöerna neutralt intetsägande. Möbler av slitstarkt offentligt miljöslag och mycket litet att fästa blicken vid.
 
Fyra olika väntrum har jag besökt under en månads tid. Det är snudd på personligt rekord och ingalunda något att förhäva sig med, men upplevelserikt på sitt sätt.
 
Det första väntrummet är litet och snudd på hemtrevligt om man nu inte har alltför stora krav på hemtrivsel. Ibland kan man till och med känna en lätt men omisskännlig kaffedoft och mycket riktigt: Här finns kaffe på termos och pepparkakor att knapra på. Några böcker att bläddra i med bilder från förr och tidningar med seniortycke.
 
Och viktigast av allt: Här finns personal som inte bara hastar förbi utan kan ta sig tid att hälsa på nyanlända besökare. Du känner dig sedd och omhändertagen. Lugnet infinner sig och trivseln tilltar.
 
Väntrum nummer två finns i källarplanet. Källarkänslan är påtaglig och man känner sig rätt instängd. Som tur är hittar jag snabbt en nostalgitidning för veterantraktornissar och kan slappna av i väntan på provtagning. Hittar en annons för en reparationshandbok för Ferguson TE20, i folkmun kallad Grållen, ett givet nytillskott för biblioteket.
 
Det tredje väntrummet hinner jag knappt bänka mig i innan det är dags. Befriande snabbt och rationellt.
 
Mitt sista väntrum är det största. Här är trivselfaktorn låg men eftersom väntan blir lång finns det all tid i världen för en mer ingående sightseeing. Alla sitter på en lång rad. Det känns nästan som på teatern. Fast pjäsen som utspelas framför en består nästan enbart av folk som rör sig åt ena eller andra hållet i korridoren.
 
Somliga forsar fram som sparkhjulsvärstingar. Andra går eller hasar fram allt efter förmåga.
 
Kaffe kan man få om man stoppar in några enkronor i en automat. Men det gör inte besökarna här. En gör en ansats men backar då han ser att kaffet inte är gratis. Till vänster om kaffeautomaten står ett skåp från en känd småländsk möbelfabrikör. På det står muggar, socker och allt du behöver för din kaffeskvätt.
 
Väntrumstankar
Vardagliga saker
men just här ordnade nästan som ett stilleben. Vackert, nästan som hos Morandi tänker jag, och får så syn på ett riktigt konstverk. En stor målning inklämd mellan kaffet och öppningen mot korridoren. Lite abstrakt och föreställande på samma gång. Längst upp kan man se ett fönster. Genom det skymtar man några träd.
 
Kanske är det tänkt som en kompensation för det vi inte ser genom de verkliga fönster som finns bakom våra sittplatser. Där finns bara en vägg att titta in i.
 
Längre ner på tavlan finns en gul hink och på golvet framför en vit papperskorg i plast. Det ser nästan ut som om de samtalar med varandra. Kanske handlar det om konsten och verkligheten och förhållandet dem emellan.
 
Det skulle ha kunnat slumpa sig så att jag stötte på boken Väntrum av Jan Kantor och Awiwa Keller under något av mina besök men så blev det inte. Den har kommit i min väg först efteråt.
 
På sitt sätt är det den ideala väntrumsboken. Korta lättlästa texter med olika infallsvinklar på ämnet - skrivna av medicinskt fackfolk, inredningsmänniskor och kändisar som ger lite stjärnglans åt det oglamorösa ämnet. Riktigt förnöjsamt och ibland tankeväckande.
 
Ta det här med skoskydd till exempel. Det kan få chefen för Arkitekturmuseum att gå i taket. Allas vår Ernst Kirchsteiger vill gärna ha en Harley Davidsonaffisch att titta på och en Rachmaninovsymfoni att lyssna på i sitt väntrum.
 
Margareta Strömstedt och Owe Wikström har väntrummet som en bild eller metafor för helt andra platser och tillstånd. Väntan rymmer så mycket.
 
Till sist kan jag ändå tänka att denna väntan är en bonus. Helt oförtjänt har jag fått en stund för eftertanke och reflexion. Något som sällan sker en vanlig ekorrhjulsdag mitt i livet.
 
Text: Hans Millgård, Umeå stadsbibliotek

 
  1. Väntrum

    Av: Kantor, Jan
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2008
    Klassifikation: Konsthantverk

    Finns som: Bok

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Hans Millgård den 7 maj 2009