Intervju med Katarina Widholm
Författaren Katarina Widholm är aktuell med böckerna om Betty som lämnar Hudiksvall för att bli hembiträde i Stockholm.
Katarina Widholm, berätta lite om dig själv!
– Jag heter Katarina Widholm och har skrivit hela mitt liv. För jämnan och nästan oavbrutet. Men det är först de sista femton åren jag vågat kalla mig författare. Född i norra Hälsingland, bland höga berg, klara sjöar och skogar och det har definitivt påverkat mig.
– Faktum är att jag får ångest av slättlandskap. Och av alltför mycket folk. Djur och natur har jag alltid älskat. Precis som ord. Ord är så viktiga, vackra och stora. Det finns något svindlande i ord som blir till text och allra roligast är att släppa texten lös till andra, dela med sig och se vad som händer.
– En dag såg jag Betty framför mig där hon satt på tåget med flätorna under mössan. Och då visste jag att jag skulle skriva om henne. Hon vände sig om och så kom hennes berättelse till mig och Räkna hjärtslag blev en bok.
Kan du berätta lite om hur skrivprocessen såg ut när du skrev Räkna hjärtslag?
– Det tar alltid tid att skriva en bok. I alla fall för mig som hela tiden skriver mig framåt i handlingen. Många författare tänker först ut ett helt synopsis över boken och skriver sedan ett för varje kapitel. Det är ett tidseffektivt sätt som snabbar på bokskrivarprocessen. Tyvärr kan jag inte skriva så. Utan jag flyttar liksom ut personerna i boken på en “scen” och sedan låter jag det som ska hända, hända. Jag vet att det låter lite flummigt men ibland blir det inte alls som jag trodde. Som om personerna i boken har ett eget liv.
– Räkna hjärtslag tog med skrivande, research och bearbetning ungefär två och ett halvt år att få fram i sådant skick att jag kunde sända manuset till förlag. Sedan tog det ytterligare ett halvår av bearbetning tillsammans med min redaktör innan det blev en tryckfärdig bok.
Jag har förstått att du har gjort en grundlig research för att kunna beskriva 1930-talets Sverige. Berätta gärna lite om hur du gick till väga.
– Jag är ju inte historiker, bara väldigt historiskt intresserad. Därför var jag tvungen att läsa in mig på 1930-tals kultur på mitt sätt. Kokböcker från tiden, veckotidningar, musik, intervjuer och filmer. Just filmer är en fantastisk källa till kunskap både när det gäller språk, "socialt uppförande" och kläder och inredning. Jag har också intervjuat många som var unga under den här tiden. Hade bland annat en fantastiskt trevlig eftermiddag tillsammans med nyligen bortgångna Dagny Carlsson som då var 107 år.
Du säger att under din skrivprocess växer karaktärerna fram och handlingen med den, men har du medvetet valt och valt bort vissa teman som du ville ta upp kring den tiden? Du lyfter till exempel oplanerad graviditet, arbetsförhållanden, homosexualitet.
– Nej, jag hade inte från början tänkt att nu ska jag skriva en roman som problematiserar "oplanerad graviditet, arbetsförhållanden, homosexualitet" utan det kom allteftersom historien berättade sig själv. Men självklart kommer många av mina egna värderingar ut i ljuset när jag brottas med mina bokpersoners värderingar. Det är omöjligt att inte drabbas, dra slutsatser och fundera när man skriver.
– När jag började fördjupa mig i situationen för de som var anställda i hemmet under den här tiden dök det förstås upp en massa funderingar och frågor. Jag började se paralleller med vår egen tid med den så kallade pigdebatten, med hembiträden från andra länder som kom kommer hit och arbetar och andra mer eller mindre brännande moderna frågor. Jag intervjuade många och att detta med att arbeta i någons privathem är extremt speciellt stod tidigt väldigt klart för mig. Speciellt om man själv bor i bostaden. Det väcktes en lust att beskriva vad jag såg.
– Oplanerad graviditet var en realitet för så många kvinnor under så lång tid att det är nästan omöjligt att inte ta upp i en roman av det här slaget. Så många äktenskap som ingåtts av det skälet.
– Jag kan reta mig ibland på romaner, filmer och så vidare som beskriver den här tiden med nutidens glasögon. När rättrådiga huvudpersoner precis “vet” vad som är nazism till exempel. 1937 var det ett fåtal svenskar som hade koll på vad Hitler stod för, vad nazism egentligen var för något.
– Det krävdes att man tillhörde ett sammanhang som var mer upplyst för att ha den insikten. Vissa journalister. men betydligt färre än man kan tro, en del fackföreningsrörelser, vissa intellektuella och så vidare hade den men inte gemene man.
– Därför har det varit viktigt att inte göra Betty till en genomsmart hjältinna som hade stenkoll på politik med nutida mått. Hon uppfattats av många som naiv och lite småkorkad men det är något hon delade med större delen av Europas befolkning då. Annars hade inte Hitler varit så framgångsrik som han var. En annan sak som var viktigt för mig var att göra “ondskan” oförutsägbar. Alla nazister har inte runda glasögon och bryter på tyska. En del av dem är förfärande omtänksamma.
Har du varit inblandad i valet av Räkna hjärtslags omslagsbild? Jag tycker den passar bra till bokens innehåll.
– Ja, jag har varit i högsta grad inblandad i bokens omslagsbilder. Något jag tror är väldigt ovanligt. De flesta författare får bara reda på av förlaget hur omslaget "ska se ut". Jag berättade lite om hur jag tänkt mig omslaget och förlaget bad sedan formgivaren Miroslav Sokcic att leta upp en bild som stämde med mina önskningar ur ett bildarkiv. Därefter kolorerades bilden och min önskan om något som värmde upp den svala 1930-talsfärgsättningen gjorde att en av kastrullerna blev röd. Detta följs upp i omslaget till Värma händer. Jag är väldigt nöjd med omslagen!
Hittills har två böcker i historien om Betty kommit ut men jag vet att du skriver på fler böcker i serien. Kan du avslöja något om hur många böcker du planerar och vad de kommer att handla om? Vet du redan nu hur berättelsen kommer att sluta eller är det ett oskrivet blad?
– Jag rör mig i Bettys värld dagligen. Tänker, andas och känner med henne tills hennes historia är färdigberättad. Egentligen är det en enda lång historia som utspelar sig under en nästan tjugo år lång tid. Jag tror det kommer att bli en kvartett, fyra böcker, innan jag är klar och då bör vi ha hunnit fram till 1957. Sen blir det inte mer.
– Jag vet hur alltihop slutar. Däremot är jag lite osäker på alla slingriga vägar som bär mot slutet. Jag kan faktiskt därför inte avslöja riktigt hur det går eftersom det inte är hundraprocentigt klart, jag vet helt enkelt inte. Just nu är jag mitt i skapandeprocessen av del tre som förhoppningsvis kommer ut hösten 2023.
– Jag tänker att jag inte ska avslöja för mycket om Värma händer heller mer än att det är 1942 och att vi kommer att få reda på en del av det som hängde i luften i slutet av Räkna hjärtslag. Och vi får träffa de flesta av de personer vi lärde känna i första boken. En del personer kommer att göra oss besvikna medan andra överraskar oss. Alla blir lite äldre, lite mognare.
Vi ser fram emot fortsättningen! Till sist, vad läser du just nu och vilken bok skulle du ta med till en öde ö?
– Just nu läser jag Kirke av Madeline Miller och är mycket förtjust!
Till en öde ö? Då finns det två vägar: En älskad bok att återvända till och finna tröst i eller den där boken man av tidsbrist aldrig kommit sig för att läsa klart. Det vill säga antingen något av Astrid Lindgren eller så blir det Marcel Proust. Nej vänta, något av Kerstin Ekman. Vi säger Hunden eller Händelser vid vatten.