En något luggsliten kulturskribent i Milano får ett märkligt uppdrag. En nyrik mediemogul behöver förbättra sitt politiska anseende, och vill därför starta en nyhetstidning.

Tidning som nyhetsförfalskare

Kulturskribenten ska tillsammans med ett antal nyrekryterade journalister ta fram ett provnummer – upplaga noll – innan det första riktiga numret ska ges ut. Alla är i skriande behov av jobbet, och stor hänsyn måste tas för att uppdragsgivaren inte ska trampas på tårna.

Eco riktigt frossar i hur journalisterna hela tiden tvingas anpassa sitt provnummer så att inte uppdragsgivaren ska misshagas. Med ett elakt leende berättas hur viktiga nyheter kan döljas bakom icke-nyheter och hur man sår tvivel om obehagliga faktas äkthet. Som kulturskribenten säger till sina kollegor: Glöm aldrig, en tidnings uppgift är inte att förmedla nyheter, utan att dölja dom!

Konspirationsteorier

Mitt i denna journalistiska härdsmälta väver Umberto Eco ett annat tema, nämligen konspirationsteorin. Hur var det nu, vad hände egentligen med Benito Mussolini vid Andra världskrigets slut? Kan den döda kroppen som begravdes som Mussolini ha varit någon annans? När och var dog i så fall den riktige diktatorn? Vad har Röda brigaderna och mordet på Aldo Moro med detta att göra? En av tidningens journalister börjar snoka i detta spår, med ödesdigra följder.

Frågorna är många, och Umberto Eco är en underhållande och livlig berättare. Romanens 217 sidor passerar snabbt. Det är roligt och fyndigt, och jag undrar ibland oroligt om det finns spår av sanning i händelserna som skildras.