Transkribering av Sch! #8 Barnens littfest rävspecial

En fullständig transkribering av poddavsnittet Sch! #8.

Eva Gustafsson: Hej och välkommen till Sch! Umeåregionens bibliotekspodd. Idag är det festivalspecial. Det är ju Barnens littfest och vi ägnar hela avsnittet åt att prata om mitt absoluta älsklingsdjur. Det bor i skogen, har en stor imponerande röd svans och tre bokstäver i sitt namn. Kan du gissa vem jag menar?

Va? Nej, nej inte ekorren.

Precis, räven såklart. Bra gissat!

Det blir räviga boktips. Vi får träffa en lokalkändis från Umeå stadsbiblioteks barnavdelning och så får vi höra Julia Wiberg, känd från tv-programmet ”Djur med Julia” och podcasten ”Julias coola djur”, berätta mer om ja, vad tror du? Det får du höra här.

[glad signaturmelodi]

Julia Wiberg: Hej alla coola, fina, roliga, busiga lyssnare. jag heter Julia. Kanske har ni sett mitt barnprogram ”Djur med Julia”, lyssnat på min podcast "Julias coola djur" eller läst min bok Kul i skogen? Jag älskar verkligen djur så himla himla mycket och har många favoritdjur. Ett av alla favoritdjur som jag har, det är räven. Alltså de är coola på så himla många sätt. Vad vet du om räven? Kanske att de har röd päls, en fluffig lång vacker svans och att de bor i skogen. Men det finns faktiskt massa massa mer att veta om räven och nu ska jag berätta åtta coola fakta. Är ni redo? Nu kör vi!

Nummer ett: Rävar ser ut som en blandning mellan katt och hund. Men vilka tror du att de är släkt med, katter Eller hundar? Hm. Det är lite klurigt, va? Men det rätta svaret, det är att rävar är släkt med…

[hundskall]

…hundar! Det är liksom hundar som bor i skogen. Coolt ju.

[musik]

Nummer två: Rävar har otroligt bra hörsel. Alltså de hör så bra. De kan höra när en mus smyger under snön. Hur coolt är inte det?

[musik]

Nummer tre: Rävarnas bajs luktar väldigt illa. Alltså det luktar så illa. Det stinker verkligen. Rävar använder nämligen sitt bajs som revirmarkering. Det betyder att de lämnar sina bajskorvar på öppna platser, typ på en stig eller på en stubbe.
Och så visar de andra rävar då att här bor jag och inte du. Det är tokigt. Tänk om vi människor också skulle gå runt och bajsa för att visa våra grannar att det här är mitt hem.

[Pruttljud]

[Musik]

Nummer fyra: Rävar är allätare. Det betyder att de äter nästan allt vad de hittar: blåbär, lingon, grodor, harar, insekter, ägg, fåglar, rådjur. Men en sak som de inte tycker om, det är näbbmöss. Och en smart grej som rävar gör det de gräver ner sina matrester i en grop i marken så att de kan gå dit och äta upp allt sen.

[Ljudet av en räv som äter]

[Musik]

Nummer fem: På vintern så gör rävar en cool grej som kallas att snödyka. Och det gör de genom att hoppa rakt upp i luften och så ner med framtassarna genom snön. Och så tar de sitt byte.

Det kan ni testa någon gång när ni är ute i snön. Att hoppa högt och så ner med händerna.

[Musik]

Nummer sex: Rävarnas bo, det heter gryt. Och grävlingar de bor också i gryt. Och om grytet är tillräckligt stort kan grävlingar och rävar ibland dela boende med varandra. Det är ju fint.

[Musik]

Rävungar är superstökiga. Om man hittar ett rävgryt i skogen då kan man se om det bor ungar där för det är så stökigt utanför. Det ligger ben och matrester och pinnar som de har använt som leksaker. Och de städar verkligen inte undan efter sig. Undrar vad rävmamman och rävpappan säger då. Jag hoppas att du städar undan dina leksaker efter dig och inte är som en busig stökig liten rävunge.

[Musik]

Nummer åtta: Vet du hur en räv låter? Visst är det ganska svårt att tänka? Man vet ju liksom hur en varg låter [Julia ylar] Eller hur en älg låter [Julia råmkväker]. Men en räv, hur låter den? Jag frågade några av mina kompisar och de tror att den låter så här:

[musik]

Barn 1: Hej, jag heter Leonelle. Jag är nio år och jag tror att en räv låter så här: [mjauar och gnyr]. Nåt sånt här. Hejdå

Julia: Kan du låta som en räv?

Barn 2: [Ett barn låter som en slags kråka]

Barn 3: Jag tror att det låter så här: [sch äää]

Eller kanske så här. [Oäää-rrr]

Barn 4: Hej Jag heter Elmer är nio år och jag gissar att en räv här låtar [fff uä ff uä]

Barn 5: Jag tror att en räv låter så här: [äää äää]

Julia: Det var många bra gissningar. Nu ska ni få höra hur en räv faktiskt låter. De kan låta så här: [ooo ooo äää]

Och de kan också låta så här: [en räv kurrar och grymtgläfser]

Och de kan faktiskt också låta så här: [en räv skriker och kraxar och låter lite som en fågel]

Ja, visst är det coolt med rävar. Jag tycker verkligen att de är så häftiga. Tänk att de finns här i skogen, i Sverige. Ja, det är riktigt, riktigt coolt. Tack så himla mycket för att du har lyssnat och hälsa alla rävar du träffar från mig. Hejdå!

Eva Gustafsson: Wow, nu vet jag så mycket mer om rävar än vad jag gjorde innan och då är det ju ändå mitt favoritdjur. Tack så mycket, Julia. Och jag som pratar, jag heter Eva Gustafsson och jag jobbar här på Umeå stadsbibliotek. Och tillsammans med mig jobbar ett helt gäng fantastiska bibliotekarier som läser och läser och läser för att kunna välja ut de allra bästa böckerna till er. Och två av de här bibliotekarierna ska ni få träffa nu, Katarina och Marcus. De har nämligen varsitt rävigt boktips till er.

Katarina Markström: Vill du lära dig mer om rävar? Då ska du läsa den här boken, Minifakta om rävar av Per Straarup Søndergaard. Det är en liten bok med mycket fakta om rödräven. Så kallas de rävar som ser ut som litteräven, med orangebrun päls Det är de vanligaste rävarna i Sverige. I boken får vi bland annat lära oss att räven är bra på att jaga och har väldigt bra hörsel. Den kan till och med höra en mus på 100 meters avstånd.

Marcus Barbosa Ferreira: Hej, jag vill tipsa om bilderboken Bara fem minuter till av Marta Altés. Bara fem minuter till är en sån där mysig bilderbok som man känner igen sig i fast den handlar om en rävfamilj. Pappa räv tror att han kan klockan. Han pratar alltid om att man måste passa tiden och att tiden går fort eller att tiden går så långsamt. Men vet du vad? Det är så konstigt med tiden för rävungarna vet ju mer om tiden och klockan än vad pappa räv gör. Eller? Det är en rolig och mysig bok. Oj, aj! Nu har jag har inte tid mer att säga någonting Vi hörs, hej!

Teckning av räv Illustration: Jögge Sundqvist
Eva Gustafsson: Tack Marcus och Katarina! Och jag säger hej och välkommen till Vävens mesta, bästa kändis Litteräven.

Litteräven: Kändis och kändis, Jag vill inte gå runt och kalla mig själv en kändis. Det kanske finns de som känner till mig.

Eva: Det tror jag att det gör. Jag tror att det är ganska många som har träffat dig när de har besökt plan 4 på Umeå stadsbibliotek. Jag blir så nyfiken, bor du på biblioteket?

Litteräven: Ni kallar det biblioteket, men vi som bor här, vi säger rävoteket.

Eva: Rävoteket. Jag förstår. Ni som bor här, är ni flera?

Litteräven: Det är mest jag.

Eva: Jag som jobbar på biblioteket är ju här ganska mycket men bara på dagen. För det är ju bara då det är öppet. Och jag tror inte jag är ensam om att undra vad är det som händer här på biblioteket på natten.

Litteräven: Då kryper jag fram. Normalt så håller jag mig gömd. Jag kryper mellan bokhyllorna. I varje bokhylla finns det böcker åt båda håll och däremellan finns en prakiskt liten gång, alldeles lagom rävformad. Där jag kan hålla lite utkik på alla er besökare. Men då får jag äntligen springa ut och springa runt. Jag brukar börja med ett ärevarv. Sen måste jag ju hålla utkik. Tänk om det kommer boktjuvar.

Eva: Har du fångat en tjuv någon gång.

Litteräven: Ja, nästan. Jag sprang fram och tog ett stort bett av byxbaken.

Eva: Det var bra gjort, Litteräven. Och det är så onödigt att sno böcker biblioteket för dem kan man ju låna alldeles gratis. Men är det tjuvar som är roligast att smyga på eller smyger du på andra människor på biblioteket också.

Litteräven: Ja, det gör jag hela tiden. Det är ju det jag säger. Den här lilla gången som går mellan böckerna. Jag brukar krypa fram där och så gömmer jag mig bakom någon riktigt populär bok, Harry Potter till exempel. Det är en favorit. Och så sitter jag där och tittar och så väntar jag tills jag ser någon komma gående och långsamt tar ut boken och precis då [Litteräven väser till] tittar jag ut litegrann och så gömmer jag mig igen. Och så undrar de, vad var det de såg där inne mellan böckerna. Och det är oftast jag.

Eva: Det är oftast du. Men om man skulle stöta på dig då och du inte hinner undan snabbt nog, är det okej om man säger hej, eller?

Litteräven: Ja, men självklart. Uppmärksamhet har jag aldrig varit främmande för. Alltid trevligt att få byta några ord med våra biblioteksbesökare.

Eva: Men du, nu är det ju vår ute eller vårvinter åtminstone. Snön smälter så långsamt, isen likaså. Vid den här tiden på året kan inte du längta ut i skogen då?

Litteräven: Ja det skulle ju vara härligt. Att springa ut i skogen, bland träden. Men då brukar jag tänka såhär. Jag har ju skogen här, på biblioteket. För vad är böcker gjorda av. Pappersmassa! Och var kommer den ifrån? Skogen! Det är ju det. Biblioteket är i stort sett en stor skog.

Eva: Det har du alldeles rätt i, det har jag aldrig tänkt på. Men finns det någon bok eller någon berättelse som du tycker alldeles extra mycket om?

Litteräven: Jag har ju en favoritkategori av böcker och det är ju böcker som innehåller rävar, eftersom jag är en räv. Pettson och rävjakten är ju en klassiker. Den har jag läst många gånger. Och så har vi den gamla historien Aisopos fabler om de listiga rävarna. Och det finns ju mängder av myter om rävar. Neil Gaiman har skrivit en fantastisk bok om Kitsune, den japanska räven som jag har läst om väldigt många gånger men den är ju väldigt utlånad också. De böckerna är ju populära'.

Eva: Tack så mycket Litteräven. En sista fråga till dig då innan du ska få återvända.

Litteräven: Ja.

Eva: Har du varit med om något riktigt roligt möte på biblioteket någon gång? Har du pratat med något av barnen som besöker oss?

Litteräven: Ja men det var en gång. Jag hade lagt mig för att sova på barnavdelningen, bakom Astrid Lindgrenböckerna. Där brukar det vara lugnt och tyst. Och medan jag snarkade så var det någon som kom för att lämna igen en bok och satte den rakt på min svans och jag skrek. Ja, jag lät. Jag skrek till. Jag vill erkänna. Ett litet yl kom det ur mig. Ett litet gruffande. Ett litet ljud. Och det här barnet blev förskräckligt rädd och sprang och försökte gömma sig bakom en bokhylla. Och jag kan ju inte ha rädda barn på mitt bibliotek så jag var tvungen att avslöja mig. Jag tittade fram bakom Madicken och försökte mitt snällaste leende och först så var barnet ganska rädd. Tyckte det var lite konstigt att det dök upp ett rävansikte bakom L-kategorin på barnavdelningen.

Eva: Du har ju ganska många och vassa tänder.

Litteräven: Det har jag ju, men jag gav mitt snällaste leende och fick ett lika snällt leende tillbaka. Och sen hade vi så roligt, du ska veta. [Litteräven fnissar.]

Eva: Oj,oj, oj. Det var ganska mäktigt att få hänga med Litteräven. Hen är ju en rätt skygg filur. Så fast jag jobbar på biblioteket har jag aldrig sett hen mer än som ett litet rött streck mellan bokhyllorna. Som är borta när man blinkar. Borta är också den här podcastens tid. Det är slut. Vi får inte hänga mer med varandra. Men vi har fått veta massor om räven. Vi har fått fina boktips. Och det allra bästa är att barnens littfest finns kvar och består av så mycket mer.

Om du går in på www.umea.se/barnenslittfest så Hittar du massor av grejer där: pysselfilmer, boktips, sagostunder tävlingar, så missa inte det. Jag är så glad att du ville hänga med mig här idag och jag hoppas att vi ses. Kanske ute i skogen. Hejdå!

Skrivet av: Anna Sahlén den 1 januari 2021