Umeåregionens låntagare har inte längre tillgång till strömningstjänsten Cineasterna, men dvd-filmerna finns i alla fall kvar på biblioteken. Jag tänkte därför tipsa om några filmer och regissörer som förtjänar att lyftas fram.

Filmer med närvaro

Nu, i tv-seriernas tidevarv, är det lätt att känna en mättnad på det utbud som de vanligare streamingtjänsterna erbjuder oss. Det finns en massa bra och spännande, roliga och underhållande serier och filmer, men det mesta är ganska lättsmält och likriktat. Som gjort efter en mall.

Kanske känner du att du behöver något annat, filmer med större närvaro som också ibland ger motstånd, kräver en annan uppmärksamhet, men också är mer närande för själen. 

Att lära känna en regissör

Jag tycker om att följa en regissör och ser gärna filmerna efter varandra i kronologisk ordning, på det viset upplever jag att man kommer djupare in i verken. Det går förstås också att börja med den av filmerna som lockar mest för att se om det är något som passar en.

Det är så klart subjektivt vilken film som betyder och ger en person något, men här kommer några av mina personliga favoriter som finns att låna på våra bibliotek. Jag har strukit under de filmer som jag själv sätter högst av varje filmmakare. De flesta av filmerna är äldre och räknas som klassiker, men jag har också tagit med några nyare favoriter.

Victor Sjöström

Körkarlen, 1921. Den nyskrivna musiken av Martin Bye är nästan halva upplevelsen

Marcel Carné

Dimmornas kaj, 1938, Dagen gryr, 1939 (finns båda i boxen: Jean Gabin masterpiece collection) samt Paradisets barn, 1945

Fantastiska poetiska filmer i svartvitt som av många räknas som några av filmhistoriens bästa.

John Cassavetes

Skuggor på Manhattan, 1959, Faces, 1968, En kvinna under påverkan, 1974, Premiärkvällen, 1977

Avskalade filmer med mycket nerv, improvisation och närhet. Revolutionerande mot den tidens amerikanska filmskapande.

Andrej Tarkovskij

Ivans barndom, 1962, Andrej Rublev, 1966, Solaris, 1972, Stalker, 1979, Offret, 1986

Andrej Tarkovskijs filmer ger en nästan religiös upplevelse, helhetsintrycket av foto, musik och inlevelsen hos skådespelarna liknar ingen annan filmskapares.

Krzysztof Kieslowski

Ödets nyck, 1987, En liten film om konsten att döda, 1988, En liten film om kärlek, 1988, Veronikas dubbelliv, 1991, Trikoloren: Frihet – den blå filmen, 1993, Den vita filmen, 1992 och Den röda filmen, 1994.

Krzysztof Kieslowski, den polska regissören som dog alldeles för ung, gjorde filmer som är närmast fulländade konstverk. Allra bäst tycker jag om de tidiga polska filmerna som skildrar åttiotalets polska samhälle och också vågar ifrågasätta det. De finns i boxen Kieslowski X 5. Där finns också långfilmerna En liten film om kärlek och en liten film om konsten att döda som ursprungligen gjordes som en timmes tv-filmer och ingick i Dekalogen, tio filmer som bygger på tio guds bud. Tyvärr finns inte hela Dekalogen i vårt bestånd

Michael Haneke

Den sjunde kontinenten, 1989, Bennys video, 1992, 71 fragment, 1994, Funny games, 1997, Det vita bandet, 2009, Amour, 2012, Happy end, 2017

Den österrikiske regisören Michael Hanekes filmer är både vackra och brutala, ibland obehagliga. Vissa filmer bygger på verkliga händelser. Det våld som visas finns där för att skaka om, aldrig i det underhållningssyfte som annars ständigt sköljer över oss i actionfilmer.

Adrey Zvyagintsev

Återkomsten, 2005, Förvisningen, 2007, Leviatan, 2015.

Ryska samtida filmer som nästan kan mäta sig med Tarkovskijs i känsla och djup. En av de största nu levande regissörerna. Min tidigare kollega här på Umedalen, Vicky Uhlander, har skrivit en fin artikel om hans filmer.

Aki Kaurismäki

Brott och straff, 1983, Skuggor i paradiset, 1986, Hamlet i affärsvärlden, 1987, Flickan i tändsticksfabriken, 1990, Moln på drift, 1996, Mannen utan minne, 2002, Ljus i skymningen, 2006, Mannen från Le Havre, 2011.

De är alla ordkarga finska filmer, från en egensinnig mästare. Jag har skrivit en längre artikel om hans filmer tidigare på Minabibliotek.

Bong Joon-Ho

Barking dogs never bite, 2000, Memories of murder, 2003, Mother, 2009, Snowpiercer, 2013, Parasit, 2019

Sydkoreansk regissör som slog igenom stort med Parasit. Jag tycker att filmerna i samlingsboxen är minst lika bra, en annorlunda detektivhistoria, en film om en mor med en son med intellektuell funktionsnedsättnings samt en absurdistisk historia om ett mord på en hund. Om man sen lägger till den fantasieggande sci-fi-actionfilmen Snowpiercer och skräckfilmen the Host om ett sjöodjur så kan man lugnt säga att det är en mångsidig regissör men det finns alltid en underton av hans speciella humor.

Nu har jag rabblat en massa filmer och regissörer men det finns såklart många som jag missat, Ingmar Bergman, Pedro Almodovar, Jim Jarmusch, Turinhästen av Béla Tarr och Cold War av Paveł Pawlikowski och mästerliga regissörer som Jane Campion och Agnès Jaoui. Det får bli mer om dessa en annan gång.

Foto: urbanstudiopro/Bigstock