Tio dagar på dårhus

Nellie Bly wallraffar på ett psykiatriskt sjukhus i slutet av 1800-talet. Det här är alla hennes tidningsreportage samlade i en bok.

Ordet "wallraffa" kommer från den tyska journalisten Hans-Günter Wallraff som, ofta förklädd, skildrade miljöer och företeelser inifrån. Han verkade på 1960-talet och var ingalunda den första att använda sig av sådana metoder.

Låtsades vara sjuk

Redan 1887 infiltrerade Elizabeth Jane Cochran sjukhuset Blackwell Islands och det är hennes berättelse, under pseudonymen Nellie Bly,  som vi får följa i boken Tio dagar på dårhus. I boken, som består av alla hennes tidningsreportage, berättar hon om hur hon blev inlagd, om läkarna hon mötte och framförallt om hur behandlingen av patienterna såg ut.

En modern läsare förvånas kanske över att alla namn på illasinnade sjuksköterskor och korkade läkare faktiskt publicerades. Boken är en rättfram skildring över förhållandet på sjukhuset och också ett viktigt historiskt dokument. Den bidrog till slut till att förbättra förhållandet för patienterna.

Viktig milstople och tidsdokument

Själv kan jag inte få nog av skildringar av det här slaget. Boken berättar inte bara om förhållandet på dåtidens psykiatriska kliniker, mellan raderna kan man ana mycket av tidens tankar och idéer.

Nellie Bly är en sympatisk och modig berättarröst som talar till oss från en svunnen tid. Hennes metoder lever kvar och har inspirerat många, från ovan nämnde Hans-Günter Wallraff till konstnären Anna Odell.

  1. Inom sjukhusets slutna väggar

    Skrivet av: Wiveca (Vicky) Uhlander

    De gamla sinnessjukhusen finns inte kvar i vårt moderna samhälle, men däremot finns deras avtryck kvar. Många författare och filmare har genom åren låtit sig inspireras till att skildra livet på dessa institutioner.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Tommy Bildström den 24 oktober 2017