Pressbild från Natur och kultur

Så beskriver Yngve Ryd sitt författarskap. De ämnen som intresserade Yngve Ryd var den gamla norrbottniska folkkulturen, framför allt samernas kultur. Hur såg deras vardag ut? Hur levde de? Hur skaffade de mat? Hur skötte de sina djur? Hur tog de sig fram?

Långa, djupa samtal 

Hans metod var återkommande djupintervjuer med människor som upplevt den gamla kulturen. Många koppar kaffe och många timmar vid köksbord resulterade i många, många sidor text som sedan sammanställdes till böcker.

Han menade själv att tidsplaner var oseriösa. För att ett ämne skulle bli uttömt krävdes många samtal och det var omöjligt att veta på förhand hur lång tid det skulle ta. Resultatet blev också oerhört innehållsrika böcker där känslan när man läser är att mer än så här finns inte att veta.

Att jaga varg med spjut

I ett dramatiskt kapitel berättar Ola Omma detaljerat om hur man jagar varg med spjut. Vi får veta hur man förföljer vargen, "skidrar" ikapp den. Det är bara möjligt vid vissa typer av snöförhållanden. Om snön bär bra är det omöjligt att hinna ikapp, men i en viss typ av pudersnö har vargen svårt att ta sig fram. Dessutom drar den in snön i lungorna och orkar därför mindre. 

Vi får veta att "vargen brukar spy när jägaren kommer nära. Därför skidrar man inte i vargens spår utan bredvid. Spyan skulle frysa fast under skidorna som ojämna små knölar som bromsar så att vargen hinner undan och det finns inte tid att stanna och skrapa skidorna rena."

Avsaknad av rovdjurshat

När man väl är i kapp gäller det att veta hur och var man sticker spjutet. För om "jägaren står på fel sida, på vargens högersida, och sticker där, blir vargen bara sårad i lungorna och då blir den mycket farlig. Den blir aggressiv och dödar människan i stället”.

Med nästan poetiska beskrivningar berättas även om björnjakt med spjut, ripjakt med armborst och konsten att snara fisk med snaror av rot. Ofta ett sätt för barnen att bidra till middagsmaten.

En av de märkligaste historierna bidrar Nilas Toulja med. Han berättar hur han och hans kamrater, med sina föräldrars tillåtelse, sökte upp björnfamiljer och lekte med björnungarna med björnmamman som övervakare. "Mamman såg att vi samebarn är ungar vi också, precis som hennes egna ungar. Björnen är klok. Vi tittade på björnungarna och de började leka när de hade vant sig vid oss."

En reflektion när man läser boken är den totala avsaknaden av rovdjurshat trots att det många gånger handlar om kampen för överlevnad. Man kan inte undgå att jämföra med det oförsonliga hat mot framför allt vargen som man ibland möts av i dagens rovdjursdebatt.

Ingående om eld och snö

Andra ämnen som Yngve Ryd behandlat med samma metod är eld och snö. Boken Snö utkom 2001 och är ett resultat av flera års intervjuer med renskötaren Johan Rassa. I boken finns mer än 300 samiska ord för is och snö.

Jag lyssnade till Yngve Ryd på Bokmässan i Göteborg 2007, då boken Ren och varg var nyutkommen. Han berättade då om sitt nästa bokprojekt – att vandra. Han ville med samma metod samla in all kunskap om konsten att ta sig fram i olika naturtyper på olika sätt. Det projektet hann aldrig slutföras. Yngve Ryd avled i maj 2012.

Lyssna på Yngve Ryd