Thornhill
Två unga flickors öden vävs samman i text och bild. En känslosam och sorglig berättelse som får det att rysa i kroppen.
I en dagbok från 1982 lär vi känna Mary som skriver om livet på flickhemmet Thornhill. Det är ingen munter berättelse.
Mary
Marys plågoande, endast kallad Hon, hånar och förlöjligar henne. Mary mobbas och isoleras från de andra flickorna, tills hon knappt vågar lämna sitt rum. Det enda som gör vardagen något lättare är dockorna som hon själv tillverkar.
Genom bilder får vi i nutid följa Ella, som bor granne med det numera övergivna och förfallna Thornhill. Vi ser flyttlådor och foton på en kärleksfull mamma, en stökig lägenhet och en pappa som är borta.
Ella
Ella börjar nyfiket utforska det övergivna flickhemmet och förstår att det är något speciellt med den gamla byggnaden. En skugglik figur skymtas på tomten och trasiga dockor ligger gömda i den övervuxna trädgården. Ella bestämmer sig för att laga dem.
Thornhill är en berättelse om ensamhet och vänskap, med en gnutta övernaturligt. Boken är mer sorglig än läskig och definitivt läsvärd. Finns att låna både på svenska och i original på engelska.