The crying light

Innerlig musik från nattsidan

Den som hör Antony Hegartys röst för första gången och inte stannar upp och lyssnar måste ha ett hjärta av sten.
Sångaren i Antony & the Johnsons har nämligen en röst som inte låter som någon annans. Vissa liknar honom vid Nina Simone, och nog ligger det närmare till hands att gissa att det är en äldre jazzsångerska som sjunger än en vit man i 30-årsåldern.
 
Hegartys musikaliska förebilder har förutom Simone varit bland andra Billie Holiday och Louis Armstrong.
 
Antony & the Johnsons bildades i New York i början av 2000-talet och fick snabbt Lou Reed som beskyddare, en musiklegend som man gärna vill ha på sin sida! Bandets teman i både musik och bilder överskrider gärna gränser mellan kön, sexuell läggning, liv och död. Utskrivet på så vis kan det låta tråkigt och pretentiöst, men det som är så fantastiskt är att Antony & the Johnsons smälter ihop dessa beståndsdelar till en alldeles egen värld som känns helt naturlig att stiga in i.

"The crying light" kom ut i början av 2009. Som tidigare bildar stråkar och piano en stämningsfull bakgrund till Hegartys innerliga röst. Det här är musik som passar bäst för ensamma nätter och kvällar – skulle den råka spelas under dagtid känns det som att solen hänsynsfullt dämpar sig lite.

Antony & the Johnsons webbsida

 

Sonja Viklund har ett förflutet i Umeåregionen och arbetar nu som chef på Mora bibliotek. Hon är fortfarande en ivrig tipsare på Minabibliotek och du kan läsa mer om henne i den här intervjun.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Sonja Viklund den 23 juli 2009