Ett mord sker. En av den finansiella världens giganter tas av daga på ett makabert vis. Tillvägagångssättet tyder på något annat än en simpel uppgörelse, för i skuggorna av dådet skönjs större krafter och hemligheter.

Mörkt spel

Någon tvingas på en ekonomisk svångrem, men marknadens dom faller ändå hård; var offret inte rätt? Någon annan ser sitt börsvärde rusa i höjden, men bakom finns inget annat än alkemiska formler; tomma ord som ändå frammanar guld. Det är inte lätt att utröna marknadens mekanismer, men det är lätt att känna att en del av det är ockult i ordets båda meningar: något för oss dolt, och något utöver vår sinnesförmåga.

Det är nog därför Jonathan Hickman och Tomm Cokers exeges över finansmarknaden känns så märkligt o-fabulerande och o-fantastisk. De har tagit fasta på just den ockulta känslan, och undersökt den. I The Black Monday murders är marknaden ett farligt spel mellan sataniska krafter, uråldriga gudomar kräver blot och blodsutgjutelse. NASDAQ, Tokyobörsen, RTS i Ryssland, och så vidare: under ytan är de gamla, rivaliserande skolor av svart magi, schamanism, thaumaturgi.

The Black Monday murders träffar precis rätt ton. Ett gram för mycket i ena eller andra vågskålen hade vält det över ända, resultatet hade blivit löjligt på ett eller annat sätt. Jonathan Hickmans manus är precist, men lämnar samtidigt tillräckligt utanför blickfånget. Han vet vad som bör synas och vad som bör lämnas ockult. Tomm Cokers bilder dansar på linjen mellan mörk, realistisk noir och underjordisk ondska.

Bitarna faller på plats, och som läsare sitter man med en märklig känsla av att lyfta på slöjan till något som känns lite för sant, men som kanske borde lämnats fördolt.

The Black Monday murders är bland det bästa som släppts i serieväg, på i alla fall ett decennium.

Den avslutande, tredje delen låter än så länge vänta på sig då skaparduon har drabbats av långvarig svår sjukdom. De har dock lämnat ett budskap till läsarna, att vi kan vänta oss en avslutning under 2022.