"Talboksavdelningen, Johnny"

Han introducerades till inspelade böcker tidigt i livet. Efter 46 år som talboksansvarig på stadsbiblioteket är Johnny Magnusson nybliven pensionär.

Foto: Patrik Nimrodsson, Umeå stadsbibliotek
Många biblioteksanvändare har genom åren varit i kontakt med Johnny Magnusson på Umeå stadsbibliotek. Den som inte kommer förbi till hans kontor har i stället kunnat ringa och mötas av orden "Talboksavdelningen, Johnny!" med trygg klangfärg från Dorotea. Efter 46 år har han nu gått i pension.

Johnny Magnusson kom tidigt i kontakt med inspelade medier då han föddes med en ovanlig genetiskt orsakad synnedsättning. Hans föräldrar, som inte själva hade några synproblem, var tidigt ute med att se till att det fanns möjlighet för alla i familjen att ta del av böcker.

Hela familjen lyssnade samtidigt

Det var tidigt 1960-tal och Johnny Magnusson minns hur spännande det var när de plötsligt fick en stor rullbandspelare, böcker på rullband och en hel kasse med mikrofoner hemskickade.

− Vi satt ofta och lyssnade på böcker hela familjen. Och med de där mikrofonerna så kunde vi även själva spela in. Det hände att grannpojkarna kom in och spelade fiol och annan musik som vi tog upp på band. Det blev väldigt mycket roligt med den där spelaren.

Synnedsättningen delar Johnny Magnusson med två av sina tre syskon. Den gör honom ljuskänslig, men en oväntad effekt är samtidigt att han har ett mycket bättre mörkerseende än normalseende. Han upplever att hörseln är, och alltid har varit, ett viktigt verktyg för att klara av att hantera omgivningen och de krav som finns. 

Nya erfarenheter men mycket hemlängtan

Efter att ha gått ut andra klass kom en stor förändring i livet. Johnny Magnussons lärare ansåg att han behövde undervisning inriktad mot synskadade och begärde att han skulle få plats på en specialskola. Han fick flytta till Stockholm och blev inackorderad på Tomteboda skola för synskadade. Som barn var det inte lätt att bli skickad så långt hemifrån, men det var så det blev bestämt och han blev kvar i Stockholm till och med sjätte klass.

− Det var jobbigt och jag hade mycket hemlängtan. Samtidigt så gick det ju bra. Jag klarade av det och fick under den här tiden se och uppleva mycket annat som jag nog inte hade gjort om jag hade blivit kvar i Dorotea, säger han.

Han är delvis kritisk till att han blev inskriven på specialskola eftersom han anser att han skulle ha klarat skolan bra även hemma. Han har ett begränsat synfält men läser bra med hjälp av en kraftfull lupp anpassad just för läsning. Ett verktyg som följt honom genom livet.

− Jag klarade den vanliga skolan bra, tillräckligt bra för att få godkänt i alla fall. Nu blev det både en stämpel på att jag var väldigt begränsad jämfört med andra och dessutom mindre fokus på den egentliga ämnesundervisningen. Det gick åt så mycket tid att lära sig blindskrift och annat, så den vanliga läroplanen följdes inte på Tomteboda.

Väl hemma i Dorotea igen blev Johnny Magnusson därför tvungen att gå om sjätte klass för att komma i kapp sina jämnåriga i ämnen som engelska och matematik.

Rekryterad till bibblan

Att Johnny Magnusson skulle komma ägna sitt yrkesliv åt biblioteksverksamhet var inte planerat.

− Haha, nej, det var inte precis så att jag valde det. Jag hade ju gått ut gymnasiet med en bra examen i ekonomi, men det visade sig att ingen ville anställa en halvblinding, berättar han.

I stället blev det en tids praktik på dåvarande Domus radio- och tv-avdelning. I mitten av 1970-talet hade Umeå stadsbibliotek precis startat en minimal avdelning med litteratur på rullband, som Anders Almark ansvarade för. Han behövde en medhjälpare och Johnny Magnusson skickades dit av Arbetsförmedlingen.

− Det var mycket jobb med de här rullbanden. Dels skulle de kopieras och hanteras gentemot låntagarna, dels var det en hel del pyssel med att laga dem hela tiden, säger han.

"Lite hack i berättelserna"

Rullbandspelare Foto: Ogy Kovachev/Pexels

− Folk fick ju låna hem sådana där stora rullbandspelare, Tandbergare, och det var lätt hänt att det blev trassel med banden. De kunde fastna och haka upp sig på olika sätt. På den tiden klippte vi helt sonika av bandet, rensade bort trasslet och tejpade ihop det igen. Det kunde bli lite hack i berättelserna om man säger så.

Johnny Magnusson märkte snabbt att han trivdes med jobbet.

− Jag var själv van läsare och hade plöjt stora mängder redan som ung. Det visade sig också att jag hade väldigt lätt för både det tekniska och det sociala i kontakten med låntagarna.

Praktiken övergick till fast tjänst på våren 1976. När Umeå stadsbibliotek flyttade in till centrum blev Johnny Magnusson ensam ansvarig på Talboksavdelningen. Så har han också förblivit fram till pensionering.

− Det är en enorm skillnad på Talboksavdelningen idag, konstaterar han.

Den första revolutionen var att kassettbandet kom ut på marknaden. Då fanns inga färdiga inlästa böcker, men det blev möjligt att kopiera rullband till kassett. Det köptes in kompletta böcker och så kopierades de och lånades ut. Det var mycket jobb, men ett stort framsteg i användarvänligheten. Tandbergarna började bytas ut mot mindre och mer behändiga bandspelare.

Därefter började färdiga kassettböcker särskilt för synskadade att produceras, men det var inte bara positivt.

Tråkiga inläsningar blev standard

Bärbar kassettbandspelare med hörlurar Foto: cottonbro studio/Pexels

− Det var stort! Det blev väldigt enkelt, även om det var en del kopierande med det också. Det som var lite trist var bara att det då fanns en föreställning om att inläsaren inte fick färga berättelsen med sin egen röst eller inlevelse. Det skulle läsas neutralt, som det hette. Så är det ju inte idag och det är mycket roligare att lyssna på en gestaltad inläsning, säger Johnny Magnusson.

Någon gång på 1990-talet började Daisy-formatet att smyga sig in på marknaden. Skivorna var ett än mindre format på både inspelning och spelare, och det fanns fler finesser för användaren som exempelvis möjlighet att välja hastighet på talet. Men det var fortfarande en omfattande hantering med kopierande och skickande av skivor till låntagare per post.

Idag använder många den digitala tjänsten Legimus. Där kan man lyssna och läsa i en app på en surfplatta eller smart telefon, samt via en webbplats för den som använder dator.

När tjänsten först kom hjälpte Johnny Magnusson sina låntagare med den nya tekniken, som var obekant för många. De fick berätta vad de ville läsa och han laddade ner och brände boken på en vanlig cd. Den skickades sedan hem till låntagaren med post.

− Nu har många möjlighet att även ladda ner själva. Jag skulle säga att de senaste åren har antalet låntagare som lånar via mig nära på halverats.

Icke-bibliotekarier har blivit vanligare

Cd på hög Foto: Paulina101/Pixabay

Den tekniska utvecklingen har i grunden förändrat talbokens utseende och funktioner. Det som inte har förändrats är målgruppen. Ibland kan det bli missförstånd, men Johnny Magnusson poängterar att Talboksavdelningen är till för låntagare som inte kan läsa vanlig text på papper. Idag är Talboksavdelningen en självklar del av Umeå stadsbibliotek, men så har det inte alltid varit.

− I början sågs vi nog lite som utomjordingar, även av vissa kollegor. En del hade också problem med att jag inte var utbildad bibliotekarie, men den synen har förändrats helt.

Den allt snabbare teknikutvecklingen är samtidigt ett skäl till att Johnny Magnusson känner att det trots allt passar honom att sluta nu.

− Tekniken håller på att springa så fort nu, att det är svårt att hänga med. På sistone har jobbet handlat mycket om att handskas med digitalt strul och det finns det andra som gärna får ta över, säger han.

Men han kommer att sakna jobbet och de goda samtalen – att slå käft med låntagarna – som han själv säger. Undertecknad är mångårig kollega till Johnny Magnusson. Som sittande i samma arbetsrum har det varit uppenbart hur otroligt uppskattad Johnny Magnusson har varit och att hans insatser har förgyllt tillvaron för väldigt många människor. Hans telefon har ofta gått varm och nu när han ska sluta är det många som hört av sig bara för att uttrycka hur mycket han har betytt.

− Han har varit helt fantastisk! utbrister en storläsande låntagare spontant och Johnny Magnusson säger det som jag ofta har hört honom säga:

Foto: privat
Johnny Magnussons egen Cadillac de ville

− Jag har velat finnas till hands för låntagarna. Det har alltid varit för dem jag har varit här och det är servicen till dem, oavsett ärende, som har legat mig närmast.

Johnny Magnusson kan se tillbaka på 46 betydelsefulla yrkesår, 10 000 brända cd och många fina minnen. Nu tycker han att det känns bra att få ta det lite lugnt. Han ser fram emot mer tid med vänner, sin stora släkt och sitt hemställe i Dorotea. Det stora intresset ska också få mer tid; amerikanska veteranbilar, som han har ägt och förvaltat många av genom åren.

− Sedan ska jag nog ta och besöka bibblan någon gång också, som en vanlig låntagare!

 

 

Läs mer

  1. Talböcker och Legimus

    Har du svårt att läsa vanlig text kan du låna talböcker. En talbok är en inläst text.

  2. Talboken kommer

    Umeå stadsbibliotek kan hjälpa dig att få talböcker direkt till din talboksspelare. En förutsättning är att du prenumererar på en taltidning.

Målgrupp:

Ämnesord

Skrivet av: Sofia Flank den 18 januari 2023