Ibland går det fort. Händelser och rykten läggs upp på nätet och får stor spridning. Någon gång då och då plockas dessa upp av etablerade medier, bli ännu större, för att sedan försvinna och glömmas bort efter någon vecka.

Krigets första offer är sanningen är titeln på den brittiske journalisten Philip Knightleys klassiska bok om krigskorrespondenter. Det gäller också i det vardagliga kulturkriget på nätet, tänker jag efter att ha läst journalisten Jonathan Lundbergs bok Sverigevänner – ett reportage om det svenska nätkriget.

I boken lyfter han olika exempel på drev och enskilda nyheter för att förklara och reda ut vad egentligen händer på sajterna och vad som driver skrivandet i kommentarsfälten. Han synar vilka webbplatser som har stått främst i spridningen av sanna, falska, avslöjande eller enbart vinklade nyheter.

Hög aktivitet hos få personer

"Alternativ-högern", en blandning av konservativa, nyliberala, fascister och nazister, har under snart två decennier dominerat den politiska nätaktiviteten. Traditionella medier och andra aktörer har varken förstått eller kunnat svara på gruppens aktivitet.

Med hjälp av enkla botar, falska konton, internet-troll kan de se ut som att stora och arga folkmassor har kommit samman ute på nätet. I verkligheten handlar det om hårt drivna kommentar- och länkspridare som antingen är datorprogram eller människor som arbetar under flera olika falska namn.

Falska namn och botar

Jonathan Lundberg intervjuar också olika aktörer som Fria tiders "Chang Frick", lyssnar på experter och lyfter fram olika händelser och alternativa medier. Han undersöker skapandet av Avpixlat, hur Sverigedemokraterna styr sina sajter, och hur mycket av trafiken kring dessa sker via botar och fejkade konton.

För medieforskaren Kristoffer Holt är det tydligt att det är ett nytt medielandskap som håller på att formas, mer likt det som finns i övriga Europa. Han vänder sig till exempel mot att beskriva de nya medierna som ”alternativa”. I stället menar han att många av de nya sajterna är på väg att ändra ton bort från Avpixlat- och Flashbackjargongen och etablera sig som mer konservativa medier likt de som finns i Storbritannien. 

Det är underhållande, lärorikt och ganska oroande. Informationskriget på nätet pågår för fullt, och det är väldigt viktigt att känna igen de olika aktörerna och dess agendor.