Wanderlust: att gå till fots
En tankevidgande utforskning av vad det innebär och har inneburit att gå till fots.
Den här boken om att gå till fots, betraktat ur olika perspektiv, är i sig själv som ett strövtåg.
Rebecca Solnit rör sig över vida områden i sitt utforskande av vad det innebär och har inneburit att gå till fots. Kulturhistoria, naturvetenskap, historia, sociologi, politik och konst är några av de områden som besöks.
Hon gör tankevidgande avstickare åt alla möjliga håll och lyckas ändå knyta ihop alltsammans till en helhet – eller ett nät av stigar, kanske en skulle kunna säga?
Något som går förlorat
Nu när vi i allt mindre utsträckning använder oss av gående för att förflytta oss mellan olika platser, så kan det vara värt att fundera på vad det egentligen har för betydelse att vi använder just våra egna kroppar för att röra oss genom världen. Och vad är det som går förlorat när vi slutar göra det?
Att gå till fots är ett sätt att rent konkret ta plats, både som en varelse i naturen och som en medborgare i det offentliga rummet. Det kan också ha en stark symbolisk innebörd, vilket visas av såväl protestmarscher som pilgrimsvandringar visar.
Det som händer när vi slutar gå, menar Rebecca Solnit, är att det nära förhållandet mellan kropp och omvärld löses upp. Vi blir helt enkelt lite mindre delaktiga i omvärlden.
Återerövra helheten
Att förflytta sig med bil eller något annat fordon gör att tiden och rummet styckas upp och vi tappar bort upplevelsen av helhet. Men denna helhet är något vi kan återerövra, skriver hon. Då är Wanderlust ett utmärkt sällskap på vägen, tycker jag.