Vattnets form

Italiens svar på Kurt Wallander kan man möjligen kalla Salvo Montalbano som är namnet på poliskommissarien i Andrea Camilleris roman Vattnets form (Fischer & Co).

Fast Montalbano har ett något enklare och lyckligare privatliv än Mankells hjälte. Själv verksam på Sicilien är han trogen sin fästmö Livia bosatt i Genua, hundra mil bort. Vänligt men bestämt avvisas alla frestelser i form av uppvaktande damer han stöter på i sitt utredningsarbete som här handlar om en relativt respekterad politiker och byggmästare funnen död i sin bil i staden Vigàtas hordistrikt.
 
Allt är verkligen relativt i Siciliens genomkorrumperade samhällsliv och i detta hittar man förklaringen till bokens något egendomliga titel. Vattnet tar den form kärlet har i vilket man häller det. Anpassningsförmågan är bokstavligt talat livsnödvändig i maffians Sicilien präglat av enorm arbetslöshet, systematisk kriminalitet och ett förakt för ordningsmakten som gör sönderskärandet av däcken på polisbilarna till nationalsport. Detta till trots skriver Camilleri i ett slags framstegspessimistisk kärlek till det Sicilien han trots allt förblir trogen.
 
Språket är korthugget exakt och stilen andas den lätthet och humor man inbillar sig hör ett sydeuropeiskt temperament till. Ingrid Sjöström - gräsligt vacker svensk blondin - spelar en avgörande roll i dramats upplösning. Att beskrivningen av henne och även av andra kvinnor bär spår av ett särdeles patriarkalt samhälle är en omständighet man får ta med allt det goda romanen i alla övriga avseenden äger.
 
Camilleri är stor på kontinenten och omåttligt populär i sitt hemland. Låt gärna "Vattnets form" bli den första i en lång rad lika välöversatta deckare från maffians Sicilien.
 

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Tommy Sundin den 24 november 2006