Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

En betraktelse över löpningens och skrivandets essens och nödvändighet.

Den japanske författaren Haruki Murakami har i denna lilla bok samlat texter han skrivit ner under åren 2005-2006 om sin löpning och sitt skrivande.

Murakami får ibland frågan vad han tänker på när han springer. Det är en fråga han inte förstår, men varje gång den ställs börjar han ändå att grubbla över svaret, som han alltid går bet på, för att han inte kan minnas att han tänker på något särskilt när han springer.

Hur det började

Innan han började springa (och skriva) drev han en jazzbar i Tokyo tillsammans med sin fru parallellt med sina universitetsstudier. Han kedjerökte och såväl sömnen som maten var det lite si och så med.

Så började han skriva på ett manus som han skickade in till en tävling för debutanter i en litterär tidskrift. Han vann tävlingen, sålde så småningom jazzbaren och började skriva på heltid. Samtidigt började han springa för att hålla sig i form.

Nu är det här inte alls en bok om hur man ska lägga upp ett träningsprogram som löpare eller om hur man sköter om sin hälsa och inte heller en bok om hur man skriver böcker.

Snarare är det en samling eftertänksamma essäer eller kanske ett slags memoarbok, en bok om löpningens essens och skrivandets nödvändighet för Murakami personligen.

Löpning som metafor

För Murakami är löpningen och skrivandet en förutsättning för varandra. Han ser helt enkelt löpningen som en metafor för skrivandet, ja, för själva livet. Löpningen är för honom en sammanbindande punkt i tillvaron.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Astrid Wolff Feychting den 18 augusti 2011