En skoter kör över ända och plötsligt är en dotter med sin far utlämnade till fjället och till varandra. Mil efter mil av snö och vidder och en kropp som krånglar. Det blir tid att tänka, tid att brottas med inre smärtor och försonas med sina förluster.

Spännande inramning

Fjället, som ska vara hemma, känns främmande och fientligt. Så annorlunda det kunnat vara om hon istället fått lära sig renskötseln och sin pappas språk sedan barnsben. Kanske kan hon nu äntligen få säga honom det. 

Till träden är en fin skildring av en kvinna som tappat fotfästet i tillvaron. Hon kämpar med en svikande kropp. en som inte ens duger till i vardagen, hur ska den kunna hjälpa dem i utsatthet och snö.

Det finns en spänning i berättelsen som lyfter upp känslorna till ytan. Sorgen efter ett förhållande som tagit slut och ett samiskt arv som gått förlorat. Det är en väl avvägd roman om relationer och identitet men också om förståelse och acceptans.

Ärlighet och värme

Ella-Maria Nuttis Kaffe med mjölk var en uppskattad debut, men jag tycker att Till träden är bättre. Prosan är fortfarande klar och precis, men det är något med miljöerna och relationerna som träffar ännu mer rätt och finns en ärlighet och en värme i berättelsen som tilltalar mig. Jag är också imponerad av hur Ella-Maria Nutti väver in huvudpersonens kroniska smärttillstånd i texten.