Sedan 1996 har det hunnit bli sex album samt en dubbelsmocka med överblivet material. Istället för att släppa skivor ofta har bandet haft för vana att låta sina skivor breda ut sig över många spår. TSOOL har nämligen alltid varit ett produktivt band.

Små detaljer berikar

Med tretton låtar knyter de nu ihop säcken och jag är mycket förtjust i hur konkret de gör det. Direkt i första låten, titelspåret "Throw it to the universe", väver de på ett subtilt och snyggt sätt in en bekant gitarrslinga från första skivan. En trevlig flirt med de trogna fansen.

I vanlig ordning är det rock med inspiration från främst 1970-talet som gäller. Men TSOOL har alltid haft en enastående förmåga att jobba med små detaljer som adderar en lite melankolisk känsla och det har alltid tilltalat mig mycket. Denna gång är det "Where’s the rock" med sina vibbar av Mexico och Reality Show med sina suggestiva småskeva körer som sticker ut lite extra.

Avslutningsturné

Kanske har de lagt in någon lugn låt för mycket. Jag gillar när TSOOL stompar loss som om det inte fanns någon morgondag. Men Ebbot Lundberg sjunger bättre än han gjort på länge och i de stillsamma partierna kommer hans röst i tydligt fokus. Särskilt fint blir det i "Freeride" där Martin Hederos klaviatur också ger gåshud. Så finns också "If Nothing Lasts Forever" som växer för varje lyssning med fantastisk refräng och svävande körer.

Det är en snygg sorti för ett band som aldrig ens råkat göra något halvdåligt. De lämnar scenen med flaggan i topp och i sommar bjuds de sista chanserna att se The Soundtrack of Our Lives i Västerbotten. Lördag 16 juni spelade de på Täfteåfestivalen och i slutet av juli spelar de på Trästocksfestivalen i Skellefteå. Vi ses där!