The long way to a small, angry planet

Medmänsklighet och med-utomjordingsk-het.

Vet ni varför människor egentligen ser på sådana serier som Buffy, eller Firefly, Gilmore Girls eller myskriminalaren Bones? De spännande fallen? Action? De mörka hemligheterna? Nejdå: vi gillar att hänga med folk som gillar att hänga. Människor som tycker om varann utstrålar en särskild sorts inkluderande värme, speciellt om de trivs trots yttre påfrestningar, oavsett om det rör sig om vampyrer eller vinterfestivalen i den lilla staden. Tror jag, i alla fall.

Eller, tja, kanske är till och med det där med yttre påfrestningar onödigt: den gamla svenska reportageserien Rallarsving var ju helt oemotståndlig, nästan mest för att Musse och Andreas var så uppenbart goda vänner.

Bokcirkelmaterial

Det där har Becky Chambers insett. Boken om besättningen på maskhålsborrskeppet Wayfarer saknar nästan helt yttre påfrestningar. Här finns knappt några slitningar mellan besättningsmedlemmarna heller. Jo, något litet grus åker de på, och vid horisonten växer ett orosmoln som varnar om åska. Men för det mesta möts vi av människor och intelligenta arter från andra planeter, som anstränger sig att förstå varann över kulturella och språkliga gränser, och tar hand om varann så gott de kan.

Det är väldigt, väldigt mysigt alltihop.

Ska jag skjuta in ett litet aber, så är det nog att jag är osäker på sluttampen. Vad menar Becky Chambers egentligen med den, vad säger den om bokens projekt? Svaret på det kan faktiskt helt vända på min uppfattning om boken, jag kan komma att tycka att den är fruktansvärd. Men! Ett tips är att det är fall av precis den här typen som gör att böcker ska läsas i läsecirkel, så att man kan diskutera och bena ut sådana här saker tillsammans!

Intergalaktisk feelgood

Jag läste en annan bok när jag började bläddra lite i The long way to a small angry planet. Egentligen hade jag tänkt läsa färdigt den där andra boken först, och egentligen är nog det en bättre bok när allt kommer omkring. Men vet ni, det var så förbannat trevligt i matsalen på Wayfarer, så jag stannade kvar där i rymden istället.

Bjud er själva på lite intergalaktisk feelgood, det har ni gjort er förtjänta av.

Fler tips

  1. Station eleven

    Av: St. John Mandel, Emily Tipsat av: Anna Sahlén

    Livet i civilisationens efterspel skildras i en berättelse som aldrig förlorar greppet om sin läsare.

  2. The book of strange new things

    Av: Faber, Michel Tipsat av: Anna Sahlén

    Vad händer med en relation när den till största delen kommer att präglas av avstånd?

Ämnesord

Tipsat av: Emil Enbuska den 9 maj 2019