Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort
En personlig berättelse om svunna invånare i en by och att bevara det förflutna.
Gustav Bergström skriver om sin barndoms by i Norrbotten och de karaktärer som befolkade hans uppväxt. Han har själv tagit över familjens gård och parallellt med berättelserna om de livsöden som utspelat sig beskriver han sitt arbete en sommar då ägornas fallfärdiga lador ska restaureras.
Det är en meditativ och tillfredsställande bok i sina beskrivningar av byggnadsvård och kulturyttringar från förr. Det är också en fin berättelse om förgänglighet och att vilja hålla kvar vid sådant som haft betydelse. En bok som väckte många minnen och stor igenkänning hos mig.
Gustav Bergström har bland annat kontot @ravjagarn på instagram och arbetar med byggnadsvårdsfrågor.