Svinalängorna

"Voi Herran Jomala!" känns som ett bra uttryck efter att ha upplevt en mycket levande skildring av den kärva och brokiga tillvaron för en finsk familj i det skånska bostadsområdet som i folkmun kallas Svinalängorna.

Det är 70-tal. Leenas familj har flyttat in i Fridhem i Ystad, -ett område med hyreshus i rött tegel från 60-talet, - Svinalängorna! Vi följer Leenas barndom och ungdom. Föräldrarna bär på delar av ett finskt perspektiv på tillvaron. Spåren efter krig och social och ekonomisk oro ömmar länge. Fadern pendlar mellan skickligt hantverksjobb och perioder av alkoholism.

Även modern dras in i alkoholismen. Kärnan i föräldrarnas bekantskapskrets är andra finländare. Det känns språkligt och socialt naturligt. Men tyvärr förenar även alkoholvanorna, med undantag för moderns vän Helmi. Leena blir den som håller ställningarna, lagar mat, städar, sköter skolarbetet o.s.v.

Det svenska livsmönstret och språket bildar en bjärt kontrast mot främst föräldrarnas verklighet.  Leena har, som de flesta invandrarbarn, lättare med språket och de nya förutsättningarna i stort. Men modern suckar uppgivet om utopin att de någonsin skulle komma att uppnå vanlig svensk standard; bil, sommarstuga, resor...
 

Skildringen är gjord med kärleksfull värme och äkthet, parad med härligt befriande humor, kryddad med sauna och finsk tango. Kanske också lite finsk sisu, ett sätt att hålla näsan ovanför vattenytan i alla lägen. Eller som fadern säger när Leena och kompisarna tråkar honom för hans dåliga svenska:
"Krattat päst som krattar sist!"

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Arnold Kjellberg den 28 februari 2007