Första novellen, Natten vid tjärnen, har Ingelin Angerborn skrivit. Det är sommarlov hos mormor och morfar och kusinerna Em och Klara ska tälta. Inte nära huset utan i skogen, vid tjärnen. Inte tjärnen tycker mormor, men morfar skrattar och säger att det är för att hon är rädd för tjärngubben. Flickorna undrar över tjärngubben men mormor tystar ner morfar när han ska till att berätta.

Tjejerna vill inte ändra sig bara så där, och mormor förmanar att de i alla fall inte får bada i tjärnen som är väldigt djup. Stämningen byggs upp och såklart badar de, blir skrämda och kan inte somna. Inte förrän sent, och strax vaknar de med ett ryck. Ett flåsande ljud hörs, mobilen har ingen täckning, är det ett djur, eller?

Massor med pengar och en mumie

Petter Lidbeck skriver om två killar som ror ut för att fiska i viken nedanför sura gubbens hus. Han som är galen. Ganska snart får de napp. Bottennapp. Med gemensamma krafter drar de upp en svart, vattentät gummisäck. När de öppnar den rasar sedelbuntar ut. Snabbt ror de hem och ringer polisen. Det borde de inte ha gjort.

I Siri Sponts novell möter vi Sätramumien i vattentornet. Killarna ska dit för att det bästa Pokémongymmet finns där. Mamma förbjuder dem att gå, men inte bryr de sig om det. "Akta dig för Sätramumien" har någon klottrat på tornet. Med blodröda bokstäver. Förbudsskyltar hindrar inte killarna från att öppna grinden och gå in. Malte springer fram till stegen och börjar klättra.

Elva läskigt bra, lagom långa rysare i en bok. Det är krypande skräck och kalla kårar. Läs om du vågar!