Författaren ifrågasätter sådant vi tidigare tagit för givet, som att jordbruksrevolutionens bara var till välsignelse. Han drar intressanta paralleller mellan olika tider och visar på orsakssammanhang som åtminstone jag inte sett tidigare.

De stora frågorna

Sapiens är mycket lättläst, och jag är imponerad av författarens förmåga att hålla ihop hela detta material på ett så elegant sätt. Harari går inte vilse i detaljer eller antingen/eller-resonemang. Han beskriver utvecklingen och de olika skeendenas orsakssammanhang på ett sätt som är lättbegripligt men som inte känns allt för förenklat. 

Boken koncentrerar sig på de stora frågorna. Varför var det just homo sapiens av alla människoarter som kom att överleva? Vad gjorde att sapiens så snabbt kunde höja sig från att vara ett djur bland andra till att dominera jorden? Vilka drivkrafter och förmågor är det som håller samman sapiens samhällen och som gjort att vi kunnat utveckla en global kultur och forma omvärlden efter våra önskemål? Och varför var det just de europeiska länderna som under modern tid utforskade och erövrade och som spred sin kultur över hela världen?

Perspektiv på nutiden

När historien är sammanställd på det här sättet är det lätt att dra paralleller och få nya perspektiv på nutiden. Till exempel reagerade jag på en jämförelse mellan folkmängd, produktion och kaloriintag år 1500 och i dag: Folkmängden har 14-faldigats, produktionen 240-faldigats och kaloriintaget 115-faldigats. Jag vet inte hur man räknat ut detta, men det där med kaloriintaget låter helt vansinnigt.

Författaren ser också med krass biologisk blick på ideologier, religioner, synen på lycka och till och med på livets mening! Boken slutar med ett kort kapitel som  spekulerar över en möjlig framtid, en försmak av Yuval Noah Hararis nästa bok, Homo Deus – en kort historik över morgondagen.

Man kan säkert ha invändningar mot både faktaurval och slutsatser, men jag blev både underhållen och upplyst av denna bok.