2013 dog över 360 människor då båten de färdades med sjönk utanför Lampedusa. Samtidigt befann sig författaren Helon Habila i Berlin på ett författarstipendium. Tragedin ville inte släppa honom och han började skriva på det som så småningom skulle bli Resenärer.

Förlorat förflutet

Resenärer är en roman om människor från ett flertal afrikanska länder som av olika skäl befinner sig i Europa. Deras bakgrunder skiljer sig markant åt men i Europa blir alla svarta betraktade som flyktingar och behandlade som mindre värda.

Bokens huvudperson är en nigeriansk man som följt med sin amerikanska konstnärshustru till Berlin. Själv driver han runt i staden och möter människor vars historier vi får ta del av – berättelser som för övrigt är inspirerade av verkliga människoöden.

En berättelse handlar om Manu, en läkare från Libyen som varje söndag går till Checkpoint Charlie för att vänta på sin försvunna fru och son. Där skulle de ses om något hände. Resten av veckan jobbar han som utkastare på en klubb för att försörja sig och sin dotter. De lever nära Hannah, som själv har make och barn i Eritrea, men det nämner de sällan. Det förflutna är för många av bokens resenärer en förlorad historia, samtidigt som de i allra högsta grad påverkas av den.

Stannar kvar

Medan tidningsrubriker om människor som drunknat på gränsen till Europa fortsätter att avlösa varandra, lyckas Helon Habila skapa människoporträtt som stannar kvar. Men det är inte romanens enda förtjänst. Med oväntade vändningar och litterära referenser tecknar Habila också en komplex och kontrastrik bild av Europa. En djupt osmickrande bild som är svår att värja sig emot, så som det kan vara i en riktigt bra roman.