15-åriga Hirka och hennes korp Kuro har passerat genom stenringarna och hamnat i människornas värld, i en modern, urban tid. Allt är annorlunda och Hirka känner sig inte hemma. Det är som en döende värld där ingenting är på riktigt. Aldrig ser hon några djur och hon vågar knappt äta maten, som konstigt nog inte ruttnar hur gammal den än är.

Fredlös hos människorna

Växter finns och de är fina men ingen vet vad de kan användas till. Hirka saknar Ymslanden, Rime och Kraften. Även Kuro verkar må dåligt, han ligger mest och vilar.

Det finns trevliga människor som hjälper Hirka men hon har förstått att hon som papperslös är fredlös. När Kuro lämnar henne vänds allt upp och ner än en gång. Hon är lämnad i sällskap med en likfödd och en människojägare. Båda är på jakt efter källan till rötan. Hirka, som långsamt börjar inse vem hon verkligen är, ska leda dem dit.

Överraskande fantasy i nutid

Röta är andra boken i fantasytrilogin Korpringarna. Den överraskade mig mycket trots att jag hade hört författaren berätta om den och anat vad som väntade. Det är riktigt kul att fantasy-känslan aldrig försvinner trots att handlingen är förlagd i människornas värld och i nutid.

Jag blev uppslukad av boken med detsamma och längtar efter att läsa den avslutande och tredje boken, Kraften. Första boken om Hirka heter Odinsbarn, läs mer om den i tipset till höger.