Tv-serien The Simpsons hade premiär 1989 och fortfarande, 35 år senare, produceras det nya avsnitt. Få serier har haft så lång livstid och fått så stort genomslag. Kanske finns förklaringen bland de många matematiska skämten, eller åtminstone hos deras upphovspersoner.

Invecklade skämt

Simon Singh har skrivit en bok där han går igenom den matematiska humorn i Simpsons och det faktum att många av seriens författare har en bakgrund inom matematik. Här beskrivs att det finns likheter mellan att hitta ett skämt som flyger och ett matematiskt teorem som fungerar. Intutionen är i båda fallen ett viktigt verktyg.

Matt Selman, enligt uppgift en av seriens minst matematiska författare, citeras i boken när han säger att han tror att ett matematiskt sinne är den bästa förutsättningen för att hitta på verkligt fåniga skämt: "Det logiska sinnet finner stor humor i det ologiska".

De flesta matteskämten i Simpsons går förmodligen de flesta tittarna förbi. Många är så kallade "frysskämt", skämt som kräver att man fryser bilden för att kunna uppfatta och ha en chans att förstå dem. Simon Sing vandrar oss igenom dessa referenser som leder till exempelvis primtal, irrationella tal och det "lustiga" talet e. 

Matematisk kuriosa

Du behöver inte vara ett mattesnille för att uppskatta denna bok, men kanske är det lite bra att vara nyfiken och intresserad av ämnet. Simon Singh förklarar de flesta skämten så att man förstår dem ändå, men eventuellt blir det roligare ju större kunskaper man har. (Mina sträcker sig inte bortom gymnasiekurs C.)

Räkna med Simpsons! rymmer också ett avsnitt om systerserien Futurama, en hel del matematisk kuriosa som är både intressant och underhållande. Jag tyckte att det var roligt att lära mig hur man lättast vinner i sten, sax, påse (välj påse när du spelar mot en kille), hur Arkimedes räknade ut ett nära värde på pi (med polygoner) och att en tvåsidig pappersremsa kan vridas till en och samma yta, ett möbiusband, för att illustrera dimensioner.