Ner till hundarna

Bente sitter i en busskur i en liten kustby. Hon är en författare som har lämnat sitt hem och sin sambo och nu letar efter ett bra ställe att gråta på.

Det går inga fler bussar den dagen, och hon tänker ändå inte åka hem. Men det blir inte just något av med gråtandet, istället blir Bente efter en stunds sittande resolut hämtad av ett par som heter Putte och John.
 
Stämning och närvaro
Utan många frågor låter de henne bo hos dem i deras hus. Sakta blir Bente mer och mer en del i vardagslivet i byn och börjar hjälpa till med ett och annat, till exempel att sköta "morbroderns" hundar.
 
Ingen ber henne åka därifrån, och ingen kräver att få veta vem hon är och vad hon tänker. Man mest bara är.
 
Det finns en förunderlig stämning av absolut närvaro i den här boken, en stämning som man längtar tillbaka till när man lagt den ifrån sig ett slag.
 
Oväntade fördjupningar
Meningarna är korta och kärnfulla, detaljer som kanske inte vanligtvis nämns beskrivs ingående medan annat som man förväntar sig få veta förblir oförklarat. Och miljön och människorna skulle lika gärna kunna vara hämtade från Västerbottens inland som från en dansk kustby.
 
Ner till hundarna nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2009.
 

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Anna-Lena Hedman den 14 september 2009