Naturkraft
Miranda Kvist var innebandymålvakten som låtsades stretcha för att slippa ta ett enda löpsteg på träningen. Idag njuter hon av att springa ultralopp i bergen och driver ett företag för löpträning och upplevelselöpning.
Miranda Kvist hittade löpningen på en ren tävlingsinstinkt. Hon spelade innebandy och insåg att hon var sämst i laget på att springa. När hon väl började träna löpning gjorde hon, som så många andra, flera nybörjarmisstag. Hon gick ut för hårt och sprang tidigt sitt första marathon. Loppet var tufft att genomföra men gav ändå mersmak. Hon fortsatte därför att träna ännu mer och pressade snabbt sina tider. Resultat blev en överträning, och Miranda Kvist valde därför bort löpningen helt och hållet under en period.
Löpning som naturupplevelse
Under en vistelse i Italien börjar Miranda Kvist sakta men säkert att springa igen. Nu gör hon det utan att fokusera så mycket på sin pulsklocka, och hon springer inte enbart på asfalt. Hon reser mycket och passar på att ta sig ut i bergen, i skogen och i öknen för att springa. För första gången kan hon njuta av naturupplevelsen och miljöerna som hon springer i.
Den nyfunna kärleken till löpningen delar Miranda Kvist med sig av på sin blogg. Hon börjar erbjuda löpträning för grupper, något som snart blir starten på ett eget företag som erbjuder löpträning i skogen och resor med upplevelselöpning.
Den här boken är för dig som identifierar dig som löpare. Läs den, och du kommer ha svårt att sitta stilla i soffan. Boken är inte den mest välskrivna idrottsbiografin, men den inbitna löparen kommer att njuta av historien ändå.