Nattåg till Lissabon

Det här är en bok som jag valde mycket för titelns skull. Resor. Tåg. Lissabon. Perfekt. Och jag blev inte besviken, även om det inte var riktigt en sådan bok som jag väntat mig.

Huvudpersonen Raimund Gregorius, Mundus kallad, är en ganska grå och strikt lärare i klassiska språk i Bern. Tråkig kanske, men skicklig och hängiven och omtyckt av sina elever. Han lever ensam, efter ett kort och inte alls lyckat äktenskap. Hans liv är extremt inrutat, men han verkar trivas med det och ifrågasätter det inte.

Plötsligt ställs allt på ända för honom. Ett möte med en mystisk kvinna på en bro startar något inom honom, som inte går att hejda. Kvinnan säger mycket lite, men talar i alla fall om att hon är portugisiska.

Detta för Raimund till en bokhandel för spanska och portugisiska böcker, där han, som inte behärskar något av dessa språk, blir närmast besatt av en liten bok på portugisiska, innehållande betraktelser över livet, människan och konsten.

Att lämna allt
Raimund lämnar allt, tar nattåget till Lissabon och går på jakt efter staden, språket och den mystiske författaren till boken. Alltihop hänger naturligtvis ihop och blir även en katalysator för någonting inom Raimund själv.

Jag fascinerades av mycket i den här boken. Att bara ge sig av så där. Att ägna så mycket kraft åt att spåra en författare. Att våga bryta de invanda och väldigt fasta mönster, som huvudpersonen har i sitt liv. Modet att faktiskt ifrågasätta sig själv och sina val i livet.

Skildringen av Lissabon och de delar av Portugals historia som målas upp bildar en perfekt fond för det hela. Jag läste med oavbrutet intresse, och med stor sympati för Raimund.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Winning den 28 juni 2011