Mumiens blod

En unik och fantastisk svensk serie med ett mordfall i fokus. Lite som en ockult Tintin och ett måste för serieälskaren.

Det första som slår mig när jag öppnar Ola Skogängs Mumiens blod är de tydliga referenserna från Mike Mignola (Hellboy) och Hergés (Tintin) ändå känns "Theos ockulta kuriositeter", som bokserien heter, som något unikt. De rena linjerna, kontrastspelet och den Mignoliainfluerade färgskalan skapar en suggestiv äventyrsberättelse, nästan som en ockult Tintin, som bara är ett måste för serieälskaren.

Äventyrsberättelse som ger mersmak

En död prostituerad kvinna hittas i Stockholm, liket är tömt på blod och Theo, en människa i björnform som är expert på det okulta, får via sin vän Max vid polisen utreda fallet. Det är baserat på ett verkligt mordfall och berättelsen är uppbyggd som en urban fantasy-deckare. Både persongalleriet och bakgrundshistorien utvecklas ständigt och ger mersmak.

Mumiens blod är en äventyrsberättelse som trots sina influenser står på sina egna ben och har ett genomtänkt persongalleri som är här för att stanna. Typiskt svenska företeelser, som Emanuel Swedenborg finns med på några hörn, och de vackert tecknade svenska miljöerna bidrar till en unik och fantastisk serie.

Det som gör störst intryck på mig är dock bokens kompromisslöshet. Det är en vuxen berättelse men våldet i sig håller sig på en rumsren nivå. Mumiens blod är en stjärna på den, enligt mig, annars lite mulna svenska seriehimlen och ett måste för oss serieälskare. 

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Tommy Bildström den 6 april 2015