Mig äger ingen

En splittrad familj, en kärleksfull men mycket ensam pappa och hans älskade dotter handlar denna underbara biografi om. Jag läste den långsamt med vemod i bröstet.

Jag vet inte om jag är särskilt känslig. Kanske. Men denna bok tar jag helt och hållet till mitt hjärta.
 
Åsa Linderborg har skrivit en ärlig och mycket ömsint berättelse om sin uppväxt hos en pappa inte alls olik Efraim Långstrump (i alla fall ville han själv jämföra sig med pappa Långstrump).
 
Pappa Leif är stark, den styvaste härdarmästaren i landet och kan spela med musklerna så att det tatuerade skeppet på överarmen får vind i seglen. Han pysslar hemma med gardiner, fönsterlampor och plyschsoffa, men till mat blir det inte mer än Lundiuslimpa och ravioli på burk. Varje dag efter arbetet blir det en tur till affären för att köpa öl till pappa och godis till Åsa. Det är allt tur att farmor och farfar finns med middagsgös och husmanskost och tillskott till kassan.
 
En pappa som håller arbetarklassen högt, har åsikter om allt som händer men som inte tror sig om att själv engagera sig politiskt eller fackligt. Desto stoltare är han över dottern som tar studenten, jobbar politiskt och disputerar. Dessvärre vågar inte Åsa bjuda pappan till disputationen då hon inte tror att han ska trivas (eller för att hon inte vill att han ska skämma ut henne).
 

En sorglig men alldeles underbar berättelse om en pappa och hans älskade dotter. Ska du läsa någon bok i år så kan jag starkt rekommendera denna!