Maximilian och Minimilian

Att vara stor kan kännas fel, att vara liten är inte heller alltid så lätt. Maximilian och Minimilian är vänner. De är lika gamla men det kan ingen tro.

Maximilan tycker att det skulle vara skönt att vara så liten som Minimilian. Han vet inte att den som är liten brukar få jättesmå saker. Det är inte alls kul. Det är så orättvist, den som är minst får också den minsta glassen.

Så får det inte gå till, så kan vi inte ha det, säger Maximilian. Sedan ordnar han den superduperstörsta glassen som någon har sett, någonsin.

Försöker vara liten

Nu är Maximilian trött på att vara stor. Han vill vara liten. Om han går omkring med ett förstoringsglas kanske han blir liten när allting annat blir stort. Fast det är jobbigt att hålla i förstoringsglaset hela tiden. Kanske om han får låna Minimilians små kläder, att han känner sig liten då? Nej, tyvärr, han får skoskav istället.

Varför vill du så gärna vara liten, undrar Minimilian. För att jag inte är det, svarar Maximilian. Och för att det verkar skönt att vara så liten att någon kan bära en.

Det vill nog alla, någon gång bli buren av en stark och påhittig person. En sådan som Minimilian.

Prisad debut

Klara Persson vann flera priser redan för sin första bilderbok, Molly & Sus. Maximilian och Minimilian nominerades till Augustpriset 2013. Det är en konstupplevelse i text och bild. Illustrationerna är spännande och häftiga, i perspektiv och rörelse, målade i gouache och tusch på färgad bakgrund.

Den här boken är så läcker, och tål att läsas många, många gånger.

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Edlund den 30 januari 2014