Men hon skriver också en text som får stor spridning om den struktur som i den situationen blev så uppenbar; den struktur i samhället som gör det lätt för män att ta plats på kvinnors bekostnad.

Den essän inleder Män förklarar saker för mig. I den och åtta andra texter diskuterar Rebecca Solnit angelägna frågor som rör jämställdhet.

Det arroganta sätt på vilket vissa män bemöter kvinnor, är ett tecken på den enorma maktskillnad som råder och ett generellt mönster för hur kön fungerar i vårt samhälle, skriver hon. 

Våldtäktskultur

Hon beskriver samhällets benägenhet att ta till förklaringsmodeller som sällan eller aldrig berör saker som maskulinitet eller mansroller trots att kön är en större gemensam nämnare än till exempel fattigdom och missbruk. Och hur den stora mängd våldtäkter som begås, ständigt behandlas som isolerade händelser istället för delar i ett större mönster.

Rebecca Solnit delar med sig av statistik och siffror som belyser en skevhet i vad som får uppmärksamhet och var resurserna sätts in. Exempelvis att de kvinnliga dödsoffren för våld i hemmet, sedan den 11 september 2001, är fler än de som dog vid terrorattacken samma dag ihop med de amerikanska soldater som dött i påföljande krig.

Ord är makt och verktyg

Hon ger också intressanta perspektiv på konst och språk. Hon skriver om språk som både ett makt- och ett hjälpmedel. "Om man saknar ord för ett fenomen, en känsla, en situation så kan man inte prata om en, vilket innebär att man inte kan gå samman och diskutera det och än mindre ändra på det". När det finns ord för sexuella trakasserier, och när vi vågar säga dem kan vi börja ta itu med problemet. Att inte skrämmas till tystnad är en viktig del i processen.

Det är en kort och lättläst bok om ett viktigt ämne. I en tid där näthatet mot företrädelsevis kvinnor flödar, känns boken tyvärr väldigt angelägen. Läsningen väcker en hel del frustration genom sina nedslående exempel men den inger också hopp; idéerna om jämställdhet kommer inte att försvinna.