Lyckans arkitektur

Hur husen i vår omgivning ser ut engagerar människor. De flesta verkar ha åsikter om vad som är fult och vackert i arkitekturen. Och det är inte så konstigt. Hur våra hus och de ting vi omger oss med ser ut påverkar oss, kanske ännu mer än vi tror.

Jag gillar verkligen att titta på hus, både enstaka hus och olika typer av stadsmiljöer. Jag kan inte mycket om arkitektur, men jag känner när jag tycker om ett hus eller trivs på en viss gata.
 
Några gånger har jag försökt läsa böcker om arkitektur och orientera mig i arkitekturhistorien. Det har alltid slutat med att jag har gett upp och känt att jag tagit mig vatten över huvudet. Alain deBottons bok har ett helt annat perspektiv, och har gjort det här med arkitektur mer hanterbart för mig.
 
DeBottons utgångspunkt är att sättet vi bygger våra hus på gör någonting med oss, påverkar oss åt ett eller annat håll. Det är också så att vi trivs i olika sorters hus beroende på vad vi har för behov. Stilidealen har ju växlat kraftigt mellan olika tider. Hur kommer det sig att det, som under en tidsperiod framstod som verklig klass, hundra år senare betraktas som vulgärt? Varför bygger man svulstigt under vissa epoker, stramt under vissa?
 
Det kanske inte bara är slumpmässiga pendelrörelser mellan den ena eller den andra ytterligheten, utan har sin grund i tidens verkliga behov, både på det personliga och det samhälleliga planet. Man söker i arkitekturen något man lider brist på. Guld och utsmyckningar var populärt hos eliten under 1600-talet när våld och sjukdomar utgjorde ständiga hot, medan vi nu ofta strävar efter det enkla och avskalade.
 
Lyckans arkitektur innehåller ingen kronologisk genomgång av olika byggnadsstilar. Den är mer skriven som en essä, där exempel från olika tider och olika delar av världen får illustrera författarens teser. Men exemplen är många och sätts i så konkreta sammanhang, att man får sig en hel del arkitekturhistoria till livs i alla fall.
 
Essäformen gör det lätt för läsaren att börja fundera i egna banor. Jag kan inte låta bli att undra över vad det är jag lider brist på, som är så fascinerad av Santiagom Calatravas byggnader!

Rummets poetik

Av: Bachelard, Gaston Tipsat av: Fariba Bezaghian

Skulle vi någonsin glömma de hörn vi har varit i eller de trappsteg som vi har gått upp och ned för när vi var barn? Skulle jag någonsin glömma Bachelard som skriver om just de där hörnen?

Målgrupp:

Ämnesord

Tipsat av: Annika Winning den 27 januari 2009