Genast jag läst ut Att föda ett barn, den första delen i trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik, så började jag se fram emot när nästa bok skulle komma. Samma sak när jag läst den andra delen, Sörja för de sina.

Nu har jag just läst Liv till varje pris, den avslutande delen som utspelar sig på femtio- och sextiotalet, och jag önskar att jag hade kunnat få fortsätta följa Maj genom livet.

Förändring och anpassning

Berättelsen om Maj tar sin början i slutet av trettiotalet, då Maj träffar Tomas och blir gravid. Tomas är långt ifrån hennes livs kärlek, men hellre än att tvingas leva med skammen att vara ogift mor blir hon hans hustru.

Så börjar en ny tillvaro för Maj, som hemmafru i en ”finare” familj, och hon kämpar hårt för att passa in. Samtidigt är samhället i förändring, det svenska folkhemmet börjar växa fram.

När vi lämnar Maj i början av sextiotalet har mycket hunnit bli annorlunda. Majs trygga tillvaro är inte längre så trygg. Samhället har alltmer börjat ifrågasätta det Maj ser som sin livsuppgift – att vara hemarbetande mor och hustru. Men var ska hon annars kunna finna mening och innehåll i sitt liv, om inte i hemmet och familjen?

Vardagens bekymmer och oro

Kristina Sandberg skriver så att jag tycker att jag verkligen känner Maj – och känner med henne. Jag lever mig in i hennes vardag, delar hennes bekymmer och oro, tankarna som maler, stressen över allt som måste hinnas med, allt som hon tror att hon måste leva upp till i sin roll som hemmafru. Fast Maj själv skulle aldrig ha uttryckt det så, hon saknar ord för att reflektera över sig själv och sin livssituation. I stället för att sätta ord på sin oro kallar hon den ”yrsel” och flyr till hushållsgöromålen, ser till att hålla sig ständigt sysselsatt.

Hennes man Tomas är lika fången han i sin roll som familjeförsörjare. Fastän han innerst inne drömmer om något annat förväntas han lägga all sin kraft på familjeföretaget och tjäna pengar så att familjen kan upprätthålla sin respektabla medelklasstillvaro. Inte heller han förmår sätta ord på sina drömmar och sina våndor, utan använder alkoholen som tillflykt.

Fångade i sina roller

Tänk om Maj och Tomas hade kunnat tala med varandra om vad som verkligen rör sig inuti dem, tänkte jag när jag läste boken. Hur annorlunda hade inte deras liv tillsammans kunnat se ut om de inte varit så fångade i de roller samhället tilldelat dem, om de inte ständigt hade kämpat så för att leva upp till normerna.

Sedan började jag fundera på om det är så väldigt annorlunda idag. Visserligen ser idealen annorlunda ut, men ideal finns det likafullt. Precis som Maj och Tomas kan vi ha lätt att fångas av förväntningar på hur vi "ska" leva och bli så upptagna av att leva upp till förväntningarna, att det inte finns utrymme att känna efter vad vi verkligen vill.

Jag läser böckerna om Maj både som en skildring av en tid som varit, och som en parallell till vår egen tid. Dagens samhälle är på många sätt ett helt annat än det Maj och hennes familj levde i. Ändå tror jag att många kan känna igen sig i Majs oro och tvivel, i hennes rädsla för att inte leva upp till alla de krav och som uppslukar henne.