Jag tycker mycket om språket, berättelsen och känslan i denna bok. Kalmars jägarinnor handlar om gymnasieåren för några tjejer i Kalmar. Det är Eva som berättar, Devvan. Sen är det Sudden, Linden, Jenna, Jossan och systern Lena.

Inga kompromisser

Tillsammans utmanar de omgivningen, försöker leva fullt ut i en ålder när ingenting tycks omöjligt men tillvaron samtidigt begränsas av åldersgränser, skolplikt, föräldrar.

Allt är svart eller vitt. Handbollstjejerna ska föraktas. Omgivningen fördömas. Det finns inga konsekvenser. Inte ännu.

Tove Folkesson skriver också poesi och har tidigare gett ut Tegelkartor. Språket i Kalmars jägarinnor blir ibland nästan prosalyrik och lyckas göra händelser och känslor så levande att de nästan går att ta på.  

Livskraften stannar

Orden som flödar fram i romanen går inte att stoppa. Precis som jägarinnorna. De fortsätter framåt, livskraftiga och oslagbara.

Visst finns där ett mörker, ett inslag av tvivel, svek, destruktivitet. Det finns en skörhet och livets konsekvenser når ifatt Eva och de andra. Men det som stannar kvar hos mig är ändå kompromisslösheten och modet hos de unga tjejerna med drömmarna och livet framför sig.

Finns även som e-bok och e-ljudbok i BIblio.