En fantastisk sak med litteraturen är att den kan hjälpa oss att förstå och leva oss in i sådant som vi själva inte har upplevt. Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson är ett mycket bra exempel på en bok som har den effekten.

Boken utspelar sig i ett Sverige som alltsedan andra världskrigets slut har varit en nazistisk lydstat. Boken är alltså ett exempel på ”kontrafaktisk” litteratur.

Huvudpersonen är författaren Sigge Eriksson och boken utspelar sig på 1970-talet men med tillbakablickar till tiden före kriget. Titeln anspelar på den omskolningsanstalt där Sigge var fängslad tillsammans med Stig Dagerman och andra författare efter kriget för att förmås att bli verktyg för den nazistiska propagandaapparaten.

Förutom att väcka frågor om hur vi själva skulle handla om vi levde i en diktatur så är det också ett verk med stort konstnärligt värde.

Läs också Jag var en arier av samma författare som är en systerbok och utspelar sig parallellt med Kafkapaviljongen.

Magnus Kronlund, Grubbebiblioteket