Flickan Liv var med när fadern dödar farmor. Det var hennes bror Carl också, fast honom var det ingen som såg. Hur är det egentligen med brodern. Är inte han död?

En isolerad familj

För Liv är det sätt familjen lever på det normala, hon vet ju ingenting annat. Hon följer med sin far på nätterna för att hämta det de behöver (och en hel del som de inte behöver) i olika hus och gårdar i trakten. Själva bor de på en egen liten ö, Hovedet, strax ovanför den större huvudön. Familjen isolerar sig mer och mer, snart är det bara Liv som ger sig ut på de nattliga räderna.

Fadern Jens lämnar inte Hovedet. Modern lämnar inte huset, till slut inte ens sängen, eftersom hon har blivit så stor så hon inte kommer nerför trappan. Och det blir också svårare och svårare att ta sig in i huset och runt på gården allt eftersom rummen och omgivningen fylls av osorterade föremål.

Skruvad uppväxtskildring

Jens är en duktig snickare, och i återblickar får man veta hur han växte upp, träffade sin hustru och hur allt sedan mer och mer spårade ur. När det är dags för Liv att börja skolan kan inte fadern tänka sig att låta henne gå dit, utan anmäler henne som försvunnen och får henne dödförklarad.

När det finns risk att någon utifrån ska komma i närheten – trots omfattande säkerhetsanordningar – får Liv gömma sig i en container. Det känns inte riktigt bra. Och vad ska fadern med all kåda som har samlar in?

Den här boken klassas ofta som deckare eller spänningsroman. Jag tycker inte alls den är en sådan, även om den är spännande. Den är snarare en skruvad uppväxtskildring med fina miljöbeskrivningar och oväntade vändningar.