Klockan fem varje söndag äter Jojje, mamma och pappa middag ihop. Sedan är det pappavecka eller mammavecka. Den här veckan kommer pappa på middag hemma hos mamma. Jojje håller på med en teckning om rymden som han tar med till pappa. Hela solsystemet ska med.

Snart är det kväll och läggdags. Jojje ligger nära, nära pappa. Ibland har han en läskig kolsvart känsla, som att han ska försvinna om inte pappa eller mamma ligger supernära. Känslan kommer mest på kvällarna men ibland kan det hända på dagen. Det vill han inte alls prata om.

En vecka som är vanlig men ändå ovanlig

Måndag är förskoledag. På avdelningen Fiskmåsen går Jojje och Uma och tio barn till. Uma har Jojje känt hela livet. De föddes samma dag, på samma sjukhus men då kände de inte varandra. Ännu. Nu vill de alltid vara med varandra.

De pysslar med halsband av finaste glaspärlor. Det blir så fint att det ser ut som köpes-halsband. När fröken Izla ska knyta halsbandet tappar hon taget och det blir pärlor överallt. Katastrof. Jojje skriker och springer iväg. Men allt ordnar sig och på eftermiddagen hämtar pappa både Jojje och Uma. Solen skiner och de äter glass.

Veckan fortsätter, hemska saker händer och roliga saker händer. På lördag får Jojje godis och snart är det söndag igen. Jojjes vecka har varit som vanligt och ändå inte.

En fin berättelse i ord och bild

Ellen Karlsson skriver om Jojje och hans familj, vänner och förskola på ett mycket inkännande och fint sätt. En sitta-på-sängkanten-och-läsa-bok som sammanfattar en alldeles vanlig vecka som ändå var lite ovanlig. En bok som öppnar upp till samtal och som är steget efter bilderbok.

Illustrationerna i collageteknik av Monika Forsberg är uttrycksfulla, text och bild samverkar fint och det är bilder på varje sida. Precis perfekt.