Jag hade en gång en blogg
Den som inte anser honom förlegad och buskis kan ha det hutlöst roligt med Magnus Uggla och hans vassa penna.
Att gilla Magnus Uggla är inte utan kontrovers. Vissa skulle kalla honom förlegad och buskis, andra oförskämd och problematisk, men han har sin skara av beundrare. Det som försvårar valet att gilla honom är att han är både kryptisk och tvetydig när han uttalar sig. Därför är det med ett visst mått is i magen som jag proklamerar att jag verkligen gillar Magnus Uggla och hans författardebut Jag hade en gång en blogg.
Omålad komik
Som dess namn antyder så utgörs boken av den blogg som Magnus Uggla förde under ett halvår 2007. Författaren kommer till sin rätt här, när han i korta och kryddiga inlägg ironiserar över omvärldens beteenden och skeenden. Det klagas och gnälls, det skrattas åt och bespottas men det är alltid med glimten i ögat. För den delen är det inte bara sarkasmer och Magnus Uggla driver lika gärna med sig själv.
Det är svårt att rekommendera den här boken till någon som inte redan är bekant med Magnus Ugglas stil, musik och karriär. Det är en bok för hans befintliga beundrarskara, utan tvekan. Om du ändå är sugen på oförskämd och omålad läsning så vill jag ändå vifta lite med boken. Det kan faktiskt vara så att du sällar dig till skaran efter att ha läst färdigt.