En av förra årets absoluta favoritböcker var för mig Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Den påminner mig om en annan favoritbok nämligen Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Men den här är ännu bättre.

Här får vi möta det osannolika paret Renée, medelålders portvaktstant och Paloma, en överintelligent och brådmogen 12-åring. Vi får följa dem växelvis när de i dagboksform berättar om sina liv.

Vägar korsas och ljuv musik uppstår

Renée är otroligt beläst men helt självlärd inom sina favoritområden filosofi, konst och litteratur, något som hon döljer för de boende i det exklusiva parisiska bostadshus där hon bor och arbetar. Hon trivs bra med att vara lite osynlig och har ingen längtan efter att bli uppmärksammad av husets innevånare.

Paloma, överklassflicka och boende i en av paradvåningarna i huset, tycker livet är överskattat och planerar att ta sitt liv när hon fyller 13. Av en slump korsas deras vägar och de upptäcker att de har väldigt mycket gemensamt.

När även den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in i huset och blandar sig i leken uppstår i alla fall i mitt hjärta ljuv musik.

Det här är en bok att bli lycklig av!