Hanna Mendels chans

Hanna Mendel är en judisk flicka som drömmer om en framtid som konsertpianist. När nazisterna tar makten hjälper musiken till att rädda hennes liv.

Författaren Susy Zail kommer från Australien. Hennes far överlevde lägret i Auschwitz, dit han blev skickad när han var tretton år gammal. Hela sitt liv teg han om de fasor han upplevt, men när han fick en allvarlig sjukdom och bara hade ett halvår kvar att leva bestämde han sig för att berätta för sin dotter vad han varit med om.

Boken om Hanna Mendel är Suzy Zails sätt att föra hans berättelse vidare och försöka få människor att förstå det ofattbara. Det är ingen biografisk berättelse, men bygger på hans minnen från Auschwitz.

Stora framtidsdrömmar

Hanna Mendel är en judisk flicka från Budapest som älskar musik och har stora framtidsdrömmar. Mest av allt vill hon bli en berömd pianist. Hon har fått stipendium till ett musikkonservatorium och stiger upp tidigt varje dag för att öva på pianot.

Hanna hade aldrig kunnat föreställa sig hur annorlunda hennes liv skulle bli jämfört med hennes drömmar. När nazisterna tar makten spelar plötsligt hennes drömmar ingen roll längre – för dem är hon bara en jude, någon som inte får finnas.

Till Auschwitz

Boken skildrar väldigt gripande hur Hanna och hennes familj, liksom alla andra judar, blir fråntagna sina rättigheter, sin frihet, sin mänsklighet. Till sist transporteras hela familjen till Auschwitz. Trots allt de får utstå försöker Hanna ändå hålla fast vid det som är hon, hålla hoppet och drömmarna levande inom sig.

Oväntad hjälp

Musiken och Hannas skicklighet som pianist kommer att hjälpa till att rädda hennes liv. Hon får dessutom hjälp från oväntat håll – från en pojke som hon aldrig hade kunnat tro att hon skulle bli kär i, en pojke som är på fel sida…

En stark berättelse om överlevnad och kärlek, om den godhet som trots allt kan finnas hos människor under de mest fasansfulla omständigheter.

Boktjuven

Av: Zusak, Markus Tipsat av: Elenor Lindberg

Det här är en förtvivlat bra bok. När jag läst den sista raden är mina kinder randiga av tårar och bröstet hopsnört av sorg. Sorg över den ynkliga människan, den fega och lättledda människan. Men jag gråter även för den goda, kärleksfulla och generösa människan.